När Salem Al Fakir och Vincent Pontare i januari släppte sitt första album under artistnamnet Vargas & Lagola var planen utstakad: att färdigställa ännu ett album i år. Parallellt skulle arbetet som låtskrivare och producenter åt några av världens största popartister fortgå. Men så kom pandemin.
– Vi var i LA när Trump drog i handbromsen så det var bara att boka om och åka hem supersnabbt så att man inte skulle fastna där. Det var väldigt oklart i början hur allting skulle utveckla sig och det enda vi visste vart det skulle ta vägen var ju vårt eget projekt, säger Vincent Pontare.
Vill fånga grundkänslan
Salem Al Fakir och Vincent Pontare kunde därmed lägga sin tid och sitt fokus på albumuppföljaren "Mount Alda", som släpps den 30 oktober. I stället för att skissa vidare på de låtar som blev över i arbetet med debutalbumet "The butterfly effect" valde duon att skriva helt nytt material. I stället för sträva efter "fläskiga" produktioner, användes enbart den instrumentuppsättning som fanns i studion.
– Vi har gått mycket på förstakänslan, förstatagningarna. Den är väldigt rå, rakt på. Det var ett intressant experiment för att kunna få göra det fullt ut, säger Salem Al Fakir.
– Alla som skriver musik känner till den processen: man gör en demo som har en superhärlig känsla, sedan ska man gå in och göra det på riktigt och så förstör man hela grundkänslan – det är den vi verkligen har försökt lyssna på, så att man inte tar bort för mycket av spontaniteten som finns i demos, säger Vincent Pontare.
"Världen behöver det"
I allt det spontana rymmer musiken också ett enkelt och hoppfullt budskap. Titeln "Mount Alda" är hämtad från ett påhittat berg i Vargas & Lagolas musikuniversum. På albumets intro hörs ett morsemeddelande utsänt från bergets topp. Budskapet är "peace, love, freedom and unity". Slitna men välbehövliga ord i den tid som råder, menar duon.
– Vi gillar den konstanta dragningen mellan mörkt, ljust och hoppfullt, men att man i grund och botten vill ge hopp och kärlek till människor via en känsla. Det är superutnötta ord, men det känns som att världen behöver det mer än någonsin, säger Vincent Pontare.