2019 släppte Veronica Maggio albumet ”Fiender är tråkigt” och nu kommer låten "Se mig"– som även ingår på hennes kommande album. Och enligt den svenska artisten, som 2006 slog igenom stort med låten "Dumpa mig", har det tuffa pandemiåret trots allt även lett till nya perspektiv.
– Jag tror att min musik och mina texter färgats av någon sorts längtan efter att få explodera och känna stora känslor igen. På det sättet har det varit bra. Jag har fått byta perspektiv lite helt enkelt. Först kändes det bara oinspirerande och svårt, men till slut fick det motsatt effekt och jag hittade något nytt, säger hon.
"Längtar efter allt"
Veronica Maggio har sedan debuten utvecklats till att bli en av Musiksveriges mest populära liveartister. 2019 slog hon publikrekord på Gröna Lund, där hennes tre konserter sammanlagt lockade 51 000 personer, men under pandemin har det av lättförklarliga skäl blivit stopp för de större framträdandena – och saknaden är stor.
– Det känns nästan overkligt att jag har haft den typen av spelningar. Lite som att det känns overkligt att man en gång i tiden fick röka på krogen. Som om det aldrig hänt. Jag längtar efter allt. Alla musiker, nervositeten innan gig, konfettikanondoft, publikljudet, turnébussen, logehänget, att titta på andra band och att vakna i scenkläder...allt, säger hon.
"Sparar det till pensionen"
Tidigare i vår gjorde Daniela Rathana, Myra Granberg, Victor Leksell och Miriam Bryant sina egna tolkningar av var sin låt från det tioårsjubilerande albumet "Satan i gatan". Enligt Veronica Maggio var hyllningarna hedrande – samtidigt som hon säger att det inte är helt okomplicerat att som artist ha nått ett slags ikonstatus.
– Versionerna var superfina, men kanske har mitt "imposter syndrome" blivit lite starkare? Det är svårt att förhålla sig till sådant där. Jag är lite av en "uppåt framåt"-person och stannar inte gärna upp och tänker så mycket på det som varit. Jag sparar det till pensionen, säger hon.
Singeln "Se mig", som släpps den 28/maj, är skriven tillsammans med Simon Hassle och Agrin Rahmani, med bidrag av Louise Lennartsson och Litens.