Repetitionerna inför premiären av "Aida" är i full gång på Kungliga Operans scen. Den välrenommerade violinisten Marko Komonko, 47, från Lviv i Ukraina är ny i Kungliga hovkapellet.
– Det är ett tajt schema med repetitioner på dagarna och konserter på kvällarna. Jag är också ute och ger välgörenhetskonserter för Ukraina så ofta jag hinner. I går var jag i Nyköping, berättar han.
Han är tacksam för det tajta schemat. Musiken hjälper honom att hålla tankarna borta från kriget hemma i Ukraina. Han har daglig kontakt med sina föräldrar som är kvar i hemstaden Lviv.
– Tack och lov är det ganska lugnt i det området, säger han, men berättar i samma andetag att föräldrarna kan se missiler flyga utanför sitt fönster då och då.
Marko Komonko har studerat och spelat i en lång rad länder som Sydkorea, Ryssland, Storbritannien och Tyskland. Han har vänner av alla nationaliteter i hela världen, många av dem är ryska.
– Flera av mina vänner i Moskva har ringt och nästan bett om ursäkt för det som har hänt trots att det ju inte är deras fel. Men jag har också anhöriga som försvarar Ryssland och då blir relationen lite ansträngd, säger han.
Vännerna tipsade
Resan till Sverige var en ren nödvändighet för att hålla ihop familjen när kriget bröt ut.
– Min fru, som är från Sydkorea, fick veta att hon måste lämna landet omgående tillsammans med våra tre söner. De är koreanska medborgare. Då blev jag kontaktad av musikervänner som bor i Sverige. De tyckte att vi skulle komma hit.
Vännerna menade att Marko hade stor chans att få jobb i Sverige, vilket visade sig stämma.
Det faktum att han har tre minderåriga barn gjorde att han fick lämna landet.
– En av våra musiker hade hört att Marko skulle komma till Sverige. Samtidigt fick vi ett sjukvikariat. Vi visste att han är en väldigt duktig musiker och det kändes fint och självklart att erbjuda honom jobbet, säger orkesterchefen Helle Sohlberg.
– Vi vet att operahus i Ukraina har bombats och att musiker blivit utan jobb. Därför är vi så glada att kunna hjälpa åtminstone en person, säger hon.
Oskrivna regler
För Marko Komonko är det mycket nytt att ta in. Inte bara när det gäller landet Sverige utan även en ny repertoar och ett nytt sätt att arbeta på.
Man kan lätt tro att musik fungerar som ett eget universellt språk som alla musiker kan kommunicera på. Men det stämmer inte fullt ut. Marko Komonko berättar att varje ny orkester i ett nytt land har sina egna oskrivna regler man behöver lära sig.
– Musik handlar om kommunikation men alla har olika sätt att kommunicera på. Hur man spelar och interagerar skiljer sig åt mellan länder. Den som inte själv är musiker skulle nog inte märka någon skillnad men för mig är det nytt och jätteintressant.
Familjen bor sedan en månad i Gnesta där de tre sönerna, sex, åtta och elva år, studerar i sin ukrainska skola på distans. Alla tre sönerna spelar violin precis som sin far.
Konsert med sonen
– Jag ska faktiskt spela en konsert tillsammans med en av mina söner på Kungliga Slottet i maj.
Även om det var ett krig som tvingade familjen till Sverige är Marko Komonko glad att familjen hamnade just här, i ett land där de kan leva ett hyfsat vanligt vardagsliv.
– Vi är väldigt tacksamma att vi fick chansen att komma till Sverige. Svenskar är väldigt varma och fina människor. Här kan barnen känna sig trygga och jag kan arbeta. Det hjälper mig att skingra tankarna.
Även om han tänker mycket på kriget så pratar han helst inte så mycket om det:
– Det finns ändå inga ord som räcker till för att beskriva det som händer där. Jag menar, hur kan det här hända nu, vi lever trots allt på 2000-talet?
Han hoppas kunna återvända med familjen hem till Lviv så snart det går. Vikariatet på Kungliga Operan går ut i juni.
– Men mina söner får lära sig svenska, i fall vi skulle bli kvar längre än så.
