Efter storfilmen "Utvandrarna" återvänder Gustaf Skarsgård till samma tidsepok, 1850-talet. Men Småland och Nordamerika är utbytt mot övre Tornedalen när Disney+ filmatiserar Mikael Niemis roman "Koka björn" som sin första nordiska dramaserie.

Gustaf Skarsgård spelar prosten Lars Levi Læstadius som tillsammans med samepojken Jussi utreder ett mystiskt dödsfall sommaren 1852.

– Sen finns det i det här universumet även det norrländska och religionen samt prosten och hans väckelserörelse. Men det är deckargåtan som driver historien framåt, säger Gustaf Skarsgård.

1850-talet, ja tack!

Norrmannen Trygve Allister Diesen regisserar filmen. Disney har ännu inte gått ut med övriga namn i rollistan.

För Gustaf Skarsgård blir det en tillbakagång till 1850-talet. Han spelade huvudrollen som Karl-Oskar i den nya filmatiseringen av "Utvandrarna" häromåret.

– Ja! 1850-talsfacket. Ring inte mig om det inte utspelas på 1800-talet, säger Gustaf Skarsgård och skrattar.

– Nej, men skämt åsido. Jag tycker mycket om att göra historiska dramer. Merparten av mina roller har ju inte varit i nutid. Och jag skulle kunna doktorera i smutssmink på film.

Lars Levi Læstadius grundade väckelserörelsen læstadianismen och var en mycket omstridd person under sin livstid.

– Han skrev väldigt mycket och var en extremt intellektuell teolog.Det är ju ingenting som fördjupas i den här historien. Men det är väldigt kul som skådespelare att ha tillgång till karaktärens egna tankeverk.

"Oppenheimer"

Inspelningen drar i gång i dagarna. I sommar är Gustaf Skarsgård dessutom aktuell i regissören Christopher Nolans storfilm "Oppenheimer", om atombombens fader Robert Oppenheimer. Den filmen har premiär den 21 juli.

– Det var otroligt. Nu är det ju så att man inte ska blinka två gånger, för då kanske man missar just mig... Men det var otroligt spännande bara att få vara med ens på ett hörn. Och se de här mästarna jobba.

Gustaf Skarsgård spelar den tyske vetenskapsmannen Hans Bethe som hjälper amerikanerna att utveckla atombomben. Han blev imponerad av sina arbetskamrater på filminspelningen.

– Alla vet att de är där för att de är bäst i världen på det de gör, vilket skapar en väldigt avspänd stämning. Det skapade någon sorts gemenskap som man annars upplever på en frigruppsteater.