På väggarna i ett krogkomplex i Gamla Stan i Stockholm är väggarna fulla av akvareller. Det är Petter som har målat dem – kvällen före har han haft releasefest för sin nya skiva, och målningarna med Stockholmsmotiv är alla på något sätt knutna till albumet.
– Releasefesten blev en sorts inramning av allt jag är – musiken, vinet och krogen, och så konsten som är en jättestor del av mig, säger han och tillägger uppspelt att tidigare Moderna Museet-chefen Lars Nittve var där, "vilket är som om Jay-Z skulle komma på min konsert!".
Sjätte generationen
"Hälsa Stockholm" är en slags uppgörelse med rapparens hemstad, men han understryker att det inte är en bitter sådan. Snarare beskriver texterna ett relationsdrama mellan honom och staden han vuxit upp i.
– Jag fick nyligen reda på att jag är sjätte generationens stockholmare, så dna:t finns definitivt där. Jag har så mycket kärlek till den här stan, men den har förändrats otroligt mycket sedan jag växte upp här, säger han.
Sedan sex år tillbaka bor Petters familj på heltid i Jämtland, vilket innebär "extremt mycket pendlande" för honom, eftersom han har sin bas i Stockholm. Albumtiteln är en referens till att hela tiden lämna och återkomma till Stockholm, och texterna handlar om var han befinner sig i livet i dag.
– Jag försöker resonera lite kring min situation i livet. Jag är ju 48 år och fembarnspappa, jag skriver uppenbarligen inte om samma saker som jag gjorde när jag var 24 år och rände runt på Kocksgatan. Jag tror att det är ganska viktigt – om du ska vara en artist som växer och utvecklas så måste du också gräva där du står, säger han.
TT: Är det nyckeln till att du har lyckats hålla dig relevant i snart 25 år?
– Dels det. Men också att jag har sett till att hitta nya grejer som gör att det fortfarande kittlar i magen, att jag hela tiden söker den kreativa kicken och ser varje album som att bestiga ett nytt berg. Jag jobbar inte så bara för min egen skull, det är för publikens skull också.
Uppskattning
Inspirerad av sin pappa började Petter måla redan när han var liten. Bild var det enda ämne han briljerade i i skolan, och hans husgud är akvarellisten Arne Isacsson. Men när musikkarriären exploderade ebbade måleriet ut lite grand, och det var först 2012 som Petter tog upp det igen i stor skala.
Självförtroendet var däremot inte på topp, tills en egen utställning i Munkfors i fjol ändrade på det.
– Den var otroligt viktig för mig. Det var första gången jag vågade gå ut med mina verk på en betydligt större nivå, och jag kände att jag fick uppskattning för verken.
Numera, menar Petter, boostar konsten och musiken varandra:
– Måleriet har gjort att det har blivit roligare att göra musik och vice versa. När jag skrev min första raptext när jag var 16 år tänkte jag liksom: "Shit, det här känns ju som när jag målar akvarell!". Och i dag när jag målar kan det kännas precis som när jag skriver en låt.
Akvarellerna som hör till "Hälsa Stockholm" har alltså alla Stockholmsmotiv, men framöver drömmer Petter bland annat om att måla en hel serie Göteborgsmotiv. Och om att helt enkelt låta konsten uppta en ännu större del av hans tid.
– Jag älskar musik, jag har varit 24 år i den här världen och kommer aldrig att sluta, men den kreativa friheten i måleriet har knockat mig totalt. Konsten kommer garanterat att ta monumental plats för mig nu.
