Tommy Körberg behöver en macka. Och en lemonad. Och en dubbel espresso. Mellan tuggorna, i en paus mellan repetitionerna av musikalen "Änglagård" på Oscarsteatern i Stockholm, berättar han om sommarens dramatik då han drabbades av en elakartad bakterieinfektion i ryggen med sjukhusvistelse och inställd turné som följd.

– Det hände mitt i en konsert på Gotland faktiskt. Men jag avbröt den inte.

TT: Ursäkta, men varför i hela friden inte?

– Det satt ju 1 500 personer i publiken? Folk sade att jag skulle sätta mig ned och att jag inte behövde genomföra det hela, men tss, tss, tss – jag fortsatte ändå.

Adrenalin

Efter konserten blev det dock ilfart till sjukhus i Visby och vidare med ambulansflyg till Stockholm. Två veckor på sjukhus med antibiotika och morfin.

När Körberg skrevs ut var hans första fråga till läkarna, inte helt otippat, när han kunde börja jobba igen.

– Jag fick jobba med en sådan där antibiotika-pump, en infart rakt in i halsen.

TT: Då undrar man ju hur det har gått att repetera? Det låter ganska allvarligt alltihop?

– Äsch, det är ingenting att hetsa upp sig över. Jag har lite problem med att gå och har ont när jag går av scenen. Men det är ett jobb som ska göras, och man får adrenalin av att stå på scen. Det är bra, det är kroppens eget morfin!

Styrfart

Colin Nutleys "Änglagård" hade premiär 1992 och är sedan dess väl förankrad i den svenska folksjälen. När filmen nu sätts upp i musikalversion spelar Tommy Körberg Gottfrid, en roll som gjordes av Ernst Günther i originalfilmen.

– Rollen spelar sig själv. Jag har fått lite styrfart av Colin Nutleys idé om vem Gottfrid var, men kanske lägger jag in lite mera sorg i honom, säger han.

TT: Vad har du själv för relation till "Änglagård", vad tyckte du om den när den kom?

– Det var en gullig film som Colin gjorde. Kul film! Jag känner ju honom.

En del av "Änglagårds" framgång ligger i Colin Nutleys nationalitet, tror Körberg.

– Det ska till en engelsman för att riktigt kunna se de svenska förhållandena. Generationsklyftor, kulturkrockar, tvister kring arvsrätt. Det är väldigt typiska saker som vi inte pratar om så mycket, säger Körberg.

"Tell the story"

Den största skillnaden mellan film- och musikalversionen av "Änglagård" är ett lite tydligare berättande, menar Körberg.

– Det blir mer känslomässigt betingat med musik, och man måste balansera väldigt noga. Det är först "tell the story", och sedan kan man smycka den. Om du tänker efter så säger de inte så mycket i filmen, det är inte så himla många repliker faktiskt, säger han och tillägger:

– Jag hoppas att vår version gör att en ny publik hittar till "Änglagård".

Körberg avbryter sig och kastar ett öga på sitt smarta armbandsur:

– Måste bara kolla när det är dags för nästa dos Alvedon. Dubbel dos!