– Så länge jag får stå på scenen och spela så är det inga problem – men tanken på att inte göra det är ju jävligt traumatisk, säger 76-åringen om att lägga karriären på hyllan.

Mikael Wiehe blev känd när han spelade i gruppen Hoola Bandoola under första halvan av 1970-talet. Sedan dess har han släppt flertalet soloskivor och varit medlem i olika band.

– Det finns så många som gör jättebra saker i sina liv men de håller på lite för länge. Så bättre att lägga ner ett år för tidigt – än att lägga ner ett år försent.

Men vad framtiden har att erbjuda musikern har han själv "ingen jävla aning om".

– Det gäller att knipa åt hårt om näsan och hoppa i det iskalla vattnet och se vad som händer, säger han och fortsätter:

– Men det är klart, jag har haft oerhört roligt hela mitt liv. Och nu ska jag prova någonting som jag inte vet hur det ska vara, ja, det blir spännande. Eller också blir det bara långtråkigt.

Stålnerver

Mikael Wiehe har stått på allsångsscenen en handfull gånger under åren. Men uppladdningen inför tisdagens framträdande ser annorlunda ut än tidigare.

– Numera laddar jag väl mest upp med att sova en halvtimme på eftermiddagen innan jag ska spela på kvällen – och sen kör vi, ja jävlar.

TT: Har du utvecklat nerver av stål genom åren?

– Faktiskt, jag tycker ibland att det är säkrare, mer förutsägbart, att stå på scenen än vad det är att gå runt i sitt eget hem där man kan snava på mattkanten.

Efter noga övervägande landade Wiehe i att spela låten "Flickan och kråkan" för publiken och tillägna den klimataktivisten Greta Thunberg.

– Jag använde mig av den känslan som jag mindes när jag som sex–sju år begravde en kråka under en buske i min morbrors och mosters villa. Och sen har jag tillägnat sången många olika människor genom åren och nu ger den mig en möjlighet att påminna om klimatkatastrofen som vi lever mitt i, säger han.

Tar möjligheten

Mikael Wiehe har länge varit en förgrundsfigur inom den vänsterpolitiska musikrörelsen. Hans brinnande engagemang i politiska frågor verkar fortfarande vara starkt.

– Jag får möjligheten att spela för en väldigt stor publik när jag är med på "Allsång på Skansen" och jag vill gärna ta tillfället i akt att säga någonting som jag själv tycker känns viktigt och angeläget.

– Men det är ett underhållningsprogram så man får kombinera lite skoj och lite allvar – två vackra låtar, och också någonting att säga.