Det var fem år sedan han turnerade förra gången. Sedan kom annat i vägen. En pandemi, en son tillsammans med Nour El Refai, en regidebut med Guldbaggebelönade "Spring Uje spring".
Pausen var inget han planerade, men stå upp-humor är färskvara och det var trögt att börja igen.
– Jag läste att 70 procent av bränslet i en stor Nasa-raket går åt under de första 800 meterna. Precis så kändes det när jag skulle starta om det här. Det är en sådan enorm kraftansträngning när man börjar på noll, säger Schyffert.
Räddningen damp ner i form av ett mejl. Det var ett erbjudande om ett betalt samarbete som var så urbota dumt att det gav honom fem minuters material. En annan blixt av inspiration slog ner när Spotify slumpade fram Iggy Pops "Lust for life" under en tågresa. Han insåg att han kunde jobba som Iggy och göra det rakt, enkelt och glatt bara. Han måste inte gegga ner sig i sin skilsmässa eller fånga hela samtiden varje gång.
– Det är väl som band som har gjort stora och krångliga skivor, men så plötsligt ska Radiohead stå i en källare och spela in. Det ingår ju i cyklerna, säger han.
"Äldst i sandlådan"
Den här gången vill han också berätta personliga historier snarare än att leverera observationer. Att få barn i 50-årsåldern är till exempel ett tacksamt ämne.
– Det är så mycket som är annorlunda från när jag fick barn förra gången och jag pratar om det i showen, mina tillkortakommanden i en ny värld. Att vara äldst i sandlådan – det har något.
Det blir alltså inget speciellt tema, och inget sådant där skrattet-fastnar-i-halsen-parti som blivit på modet – där komikern ska bli seriös och känslosam. Det där med att prata allvar på scenen känner sig Schyffert klar med.
– Jag är i största grad medskyldig till att ha skapat hela den där grejen. Men det känns ju inte roligt i dag att ha ett långt parti i mitten när man berättar om att man kissar i sängen.
Slutat tjafsa
Han är trött på politiken också. Inte för att han har övergett sina åsikter, men han har tröttnat på allt "gnäll". För fem år sedan bjöd han in SD-anhängare till sin show "Var inte rädda" för att ha en diskussion. Det skulle han aldrig göra i dag.
– Jag hade ju något slags naiv idé om att om man bara förklarar att populism inte fungerar i det långa loppet så skulle de ändra sig. Men det var ju helt fel. I stället styr de Sverige nu. Det blev den totala motsatsen.
Just nu handlar engagemanget om att samla in och skicka drönare till Ukraina. Det efter att en kompis till honom som utbildar soldater i kriget berättat att de verkligen behöver drönare.
– Så ringde jag runt till en massa kolleger och samlade ihop en massa och skickade ner. Förra veckan gick jag ut på sociala medier och det bara rasslade in. Det finns många 40-åriga gubbar där ute som har köpt drönare och filmat sin sommarstuga två gånger och sedan tröttnat.
Älskar Killinggänget
Det har gått mer än 30 år sedan han slog igenom med "I manegen med Glenn Killing" och det råder en viss Killing-nostalgi. En dokumentär om humorgruppen är på gång och för några år sedan kom en biografi.
– Det är faktiskt jätteroligt att träffa det gamla gänget igen. Det är som en repmånad, att man slussas ihop med dem man gjorde lumpen med. Man glömmer bort hur mycket man älskar dem.
TT: Men ingen reunion?
– Alltså vi pratar alltid om att hitta rätt idé. Vi höll faktiskt på med en idé hela förra året, men så höll den inte hela vägen. Men vi är mycket gladare över att ses i dag än för fem–tio år sedan. Folk har gett upp alla regler för hur man ska vara.
TT: Du också?
– Ja, integritetsgrejer orkar jag inte med längre. Nu gör jag reklam för elbolag och ställer glatt upp i lekprogram. Jag satt i "Bingolottos" uppesittarkväll och käkade dadlar och drack glögg. Jag har helt släppt det.
Turnén "Schyffert forever" har premiär i januari 2024.