Efter drygt 40 år som artist dyker Tommy Nilsson upp i ett nytt sammanhang – i en roll i regissören Axel Peterséns nya drama "Syndabocken".
Petersén tittade på en intervju med artisten i tv och tyckte att han såg någonting speciellt.
– Jag hade bara sett honom som artist med mick i handen tidigare. Men det var starkt, jag blev helt golvad av hans fejs och hans röst. Så jag ringde honom och vi träffades.
"Syndabocken" utspelas bland svenskar som flyttat till Malta för att jobba på spelbolag. Tommy Nilsson fick provfilma några scener som Pierre, en sorts fixare som är spindeln i nätet bland svenskarna på ön och inte bara har rent mjöl i påsen.
"Spot on"
Axel Petersén gillade det han fick se.
– Det var bara "spot on". Han är grym! Jag hoppas att han gör mer roller, säger Petersén och tillägger att responsen från publiken på filmfestivalen i Toronto skvallrar om Tommy Nilssons kvaliteter. Filmen visades där tidigare i höstas.
– Där visste de ju inte vem Tommy Nilsson var. Där köpte de honom som en väldigt bra skådis.
Tommy Nilsson blev smickrad över filmerbjudandet.
– Han såg mig av någon anledning i den här rollen. Såg min typ liksom. Och det är jag jätteglad för, förstås, sade Tommy Nilsson till TT tidigare i höstas.
Tommy Nilsson har inga planer på att hoppa av artistkarriären för att jaga flera roller, men han stänger inte dörren.
– Jag är ju musiker och sångare i första hand. Men dyker det upp någonting så ska jag absolut titta på det. För det är väldigt roligt.
Michael Bolton-stämpel
Motspelaren Joel Spira blev imponerad av debutanten Tommy Nilsson.
– Han gillade att spela skurk och slippa den där Michael Bolton-stämpeln han har. Han njöt av det, tror jag, säger han.
"Syndabocken", som får biopremiär den 24 november, är ett drama om vänskap och svek. När Fredrik (Christopher Wagelin) ska gifta sig på Malta dyker hans gamle kriminelle kumpan "Dimman" (Joel Spira) upp för att få förlåtelse.
"Dimman" blåste Fredrik för många år sedan och söker nu försoning och medan han han är på Malta dras han in i den undre världen och hamnar i en situation som blir allt svårare att komma ur.
Just miljön på Malta fungerar som en extra birollsinnehavare i filmen. Axel Petersén ser ön som en perfekt plats för handlingen, framförallt för att så många svenskar bor och arbetar där. Det gör att figurerna i filmen har en känsla av rotlöshet inom sig, de är "hemma", men samtidigt långt hemifrån.
I filmen får en taxichaufför säga att svenskarna har kommit och koloniserat Malta.
TT: Får man den känslan när man går omkring där?
– I vissa delar där alla spelbolag ligger och där många svenskar bor är det absolut så. Spel är ju den största arbetsgivaren på Malta, så alla malteser har en relation till "gamblingindustrin".
