– Det är ofta folk som kommer fram till oss och frågar: ”Gud vad har hänt?” Sedan är det å andra sidan folk som gått fram till polisen och frågat: ”Är det 'Tunna blå linjen'?” berättar produktionsledare Molly Sjöwall på produktionsbolaget Anagram.

För att undvika missförstånd hålls polisens ledningscentral i Malmö löpande informerad om var i stan inspelning pågår. Och på polisbilarna som lånats in till tv-produktionen tejpas stora vita pappersark på sidorna för att Malmöborna inte ska luras att tro att de möter riktiga poliser i tjänst.

Annars är det just den autentiska skildringen av polisens vardag som är målet. Inhyrda poliskonsulter har medverkat under manusarbetet och finns också på plats vid i stort sett varje ny inspelningsscen.

"Inte helt enkelt"

– Jag tycker att de bär upp uniformen väldigt bra. Det är inte helt enkelt — du ska ha mycket på dig, du ska kunna gå på rätt sätt och du ska kunna sätta dig i en polisbil så som en polis gör, säger Lundapolisen Magnus Björn-Bentzen, som är poliskonsult den här dagen.

Vi befinner oss på en ruffig bakgård på Universitetsholmen i centrala Malmö, som den här dagen har gjorts om till en ”polisfri zon” med ett myller av statister i eftermiddagssolen.

De numera Sverigekända poliserna Jesse, Sara, Magnus och Faye har den otacksamma uppgiften att titta till bakgården och informera om att grannar har klagat på haschlukt. De blir hånfullt bemötta och ombedda att lämna, vilket de också gör efter en liten stund.

"Tacksamt spela polis"

– Det är tacksamt att spela polis rent skådespelarmässigt, för det händer någonting när man får på sig den här uniformen. Man blir ju lite tyngre. Jag kan inte gå som privata Amanda – jag har tyngre skor, jag har ett bälte som väger, säger Amanda Jansson, som spelar Sara.

Hon handplockades till rollen redan när hon gick på Teaterhögskolan i Luleå och "Tunna blå linjen" har definitivt satt lite extrasprätt på karriären. Att det skulle bli just som polis hon skulle slå igenom tycker hon är kul.

– Det har nästan varit ett skämt, jag har alltid kollat på typ "Beck" och "Wallander" och lekt polis nere i kulvertarna i mammas hus. Att jag får spela polis nu, det var ju väldigt passande, något jag har längtat efter.

Rollen som Sara har också inneburit att hennes respekt för polisen vuxit. Hon beskriver det som en känslomässig respekt, insikten i vilka svåra situationer poliser kan kastas mellan en helt vanlig dag på jobbet.

Älskar Malmö

Också för Per Lasson, som spelar Jesse, har "Tunna blå linjen" gett en ny vändning i karriären, berättar han efter ett tiotal tagningar av en scen där hans rollfigur Jesse råkat trampa i en hundskit – till poliskollegornas illa dolda förtjusning.

Efter att i 20 år uteslutande ha jobbat på teaterscener får han nu roller framför kameran, vilket egentligen var hans mål när han utbildade sig till skådespelare.

– Den här serien är nog det största jag har varit med om.

Han är särskilt glad över att staden Malmö har en så stor roll i serien. Per Lasson är själv uppvuxen på Österlen och har även bott 15 år i Malmö.

– Det handlar om en stad som jag känner till väl och som är så komplex. Många ser inte det positiva, men jag älskar verkligen Malmö, även om jag inte bor här numera. Det är någonting med den här brokigheten – att få vara en del av det.

Nickar på stan

När Oscar Töringe, som spelar Magnus, möter poliser på stan är det numera många som nickar åt honom. Han har fått höra av poliser att det är den första polisserien någonsin som skildrar deras arbetsvardag.

– Jag har tidigare haft en väldigt förenklad bild av att poliser är nejsägare och jagar tjuvar. Deras sociala arbete, hur de på många sätt bär vårt samhälle och de svagaste i vårt samhälle, det fascinerar mig otroligt mycket.

Han har fått flera erbjudanden om nya polisroller, men hittills tackat nej.

– Nu är det den här polisen jag gör. Om det skulle komma någon annan lika intressant och spännande polis skulle jag överväga det. Men jag vill inte i allmänhet göra polisroller.

TT: Blir det ännu fler säsonger för dig i rollen som Magnus?

– Jag vet att det finns ett sug efter det från publiken och jag tror att många av oss gärna skulle fortsätta så länge det finns täckning och bra historier att berätta.