Thorleif Torstensson, en av dansbandens absolut största stjärnor och profiler, gick under söndagen bort i sviterna av covid-19. Han skrev historia med sitt Thorleifs, spelade upp till dans över hela landet i över sex decennier och kramade om många hjärtan med klassikern ”Gråt inga tårar”.
Nöjes- och evenemangsprofilen Johan Bergerfalk, som numera jobbar på eventbyrån Happy, från Norrköping var en del av framgångsresan under elva år (1993-2004). Han spelade keyboard och dragspel på över 1000 spelningar och blev med åren god vän med Thorleif Torstensson.
– Vi delade alltid rum på våra turnéer och kunde sitta långt in på nätterna och prata om nya projekt, orkestern och låtar. Det var många härliga samtal. Det här är en tragisk och sorglig dag. Det har plingat i min telefon hela natten. Han berörde så många, säger han.
– Jag försöker, en dag som denna, fokusera på allt det ljusa och det roliga vi upplevde tillsammans.
Johan Bergerfalk, som tidigare spelade i Dancemän och Towe Widebergs, skulle egentligen lägga av, när telefonen ringde 1993.
– Jag hade året före hoppat in under en kväll på en Finlandsbåt och spelat några låtar, när Bert Månsson ringde och frågade om jag ville ersätta honom i bandet. Det ena gav det andra. Jag har aldrig ångrat det.
Det blev elva händelserika år med stora danskvällar, tv- och radiointervjuer, Bingolotto, Café Norrköping, succén tillsammans med gruppen Just D i "Tre gringos" och en historisk jubileumskväll på Strand i Borgholm 1995.
– Det var 20-årsjubileum för "Gråt inga tårar", som är lite av gruppens signum. Just vemodet, inte hjärta och smärta, i den låten berör så många. Den var alltid med oss. Vi kunde spela den flera gånger på en kväll. Så mycket betydde den. Det är klart man tänker lite extra på den idag.
Johan och Thorleif delade också intresset för grillning.
– Vi hade med oss två grillar i bussen på våra turnéer. Han bjöd alltid in folk, som varit på dansen, och skapade en lägereldskänsla runt grillarna mitt i natten. Thorleifs var långt mer än bara en orkester. Det är inte för inte fansen kallade sig för Kompisklubben.
– "Tolle" var noga med att ta sig tid för alla. Det spelade ingen roll om klockan var fyra eller fem på morgonen. Han var Thorleifs dygnet runt. Han var, med rätta, så stolt över det han gjorde, säger Johan Bergerfalk.