En schlagerikon har gått ur tiden.
Claes-Göran Hederström, som rimmade ”pang, pang” och ”dang, dang” i ”Det börjar verka kärlek, banne mej” gick bort natten till tisdagen. Det uppger familjen för SVT/Kulturnyheterna.
Han föddes 1945 i Danderyd utanför Stockholm, men flyttade – under sina år i dansbandet Max Rogers – till Norrköping, där han bodde fram till sin död.
Den musikaliska karriären började tillsammans med brorsan Lennart och några kompisar. De var ett klassiskt garageband, där ett skivkontrakt 1967 ledde till debuten på Svensktoppen med "Den sista valsen", men den gjorde inte något större väsen av sig.
Ett år senare kom genombrottet.
Claes-Göran Hederström skrev för alltid in sig i den svenska schlagerhistorien med ”Det börjar verka kärlek, banne mej”, som vann Melodifestivalen 1968 och slutade femma i Eurovision Song Contest i London. Den rusade upp till förstaplatsen på Svensktoppen och sålde guld på rekordtiden 29 dagar. Han blev en stor idol.
"Det var ganska hysteriskt och blev lite jobbigt för jag tyckte inte jag var speciellt bra. Jag kunde ju inte sjunga...", sa han i en NT-intervju inför sin 60-årsdag.
Texten av Peter Himmelstrand om killen, som inser att han blivit kär i en tjej eftersom han ”gick med dig på en snyftare, fast jag ville gå på pang, pang” och sedan följer med på ”en stråkkvartett, jag som bara gillar dang, dang” har blivit en klassiker. Många betecknar det som den första poplåten som vann tävlingen.
"Att bli kultförklarad i det här landet var inte svårt. Det räcker att sjunga samma låt i alla år, sa Claes-Göran, som sjöng den låten i Himmelstalundshallen i Norrköping under en bejublad comeback på "melloscenen" 2002.
"Jag tjänar ju fortfarande pengar på låten, vilket är helt otroligt. Alla har ju minnen till den här låten. Ett tag tyckte jag det var lite tjatigt. När jag uppträder blir det ju cirka två minuter, och det är ju ganska lindrigt, förklarade han till Newsner, när låten och genombrottet firade imponerande 50 år.
"Jag tyckte inte att det var något sensationellt att vinna. Det kändes bara naturligt. Men när jag vaknade upp dagen efter då tänkte jag att på något sätt hade jag äntligen lyckats. Det var ju trots allt det som var målet när jag började lira i garaget tillsammans med min bror".
Segern i Melodifestivalen 1968 innebar också ett genombrott för den 22-årige sångaren, men han kände sig aldrig hemma i musikbranschen.
"Sedan kom en tid när jag frågade mig om det var det här jag skulle hålla på med. Jag sjöng de låtar jag blev tillsagd att sjunga men de var inte så roliga", berättade Claes-Göran Hederström i en intervju med TT i samband med sin 75-årsdag.
Efter några år i dansbandet Max Rogers flyttade Claes-Göran Hederström till Norrköping där han bodde resten av sitt liv. I början av 1990-talet blev han lockad tillbaka till scenen igen av dansbandet Sten & Stanley. På det följde några år av turnéer och framträdande, men därefter jobbade Hederström bland annat som stuveriarbetare, lärarvikarie och möbelförsäljare. Musikkarriären lades på hyllan, men han blev ständigt påmind om sin låt, som ofta lyfts fram som en av de största i den svenska schlagerhistorien.
Så sent som för två år sedan blev han invald i Melodifestivalens "Hall of fame".
Claes-Göran Hederström blev 77 år och sörjs närmast av sina två döttrar med familjer och särbon Ewa Lundgren.
