Kärlek börjar med bråk i hjärtknipande drama

Stillsamt och oskuldsfullt om förälskelse och sex på ålderns höst i brittiska "23 walks".

Kärlek uppstår mellan pensionärerna Fern (Alison Steadman) och Dave (Dave Johns) när de slår följe under långa hundpromenader.

Kärlek uppstår mellan pensionärerna Fern (Alison Steadman) och Dave (Dave Johns) när de slår följe under långa hundpromenader.

Foto: Njuta Films

Recension2021-10-29 06:45
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Drama

Titel: 23 walks

Visas på: Bio

I rollerna: Dave Johns, Alison Steadman, Graham Cole

Regi: Paul Morrison

Speltid: 102 min

Betyg: 2

Alla som någon gång haft en fyrbent vän vet hur det är att stöta på en annan sur hundägare. Inte tänker man då att "det här är kanske början på en livsomvälvande romans". Men pensionären Dave (Dave Johns) låter inte sitt goda humör påverkas när Fern (Alison Steadman) fräser åt honom att koppla sin hund. Hon har en ilsken liten terrier, han en stor snäll schäfer. I stället för att bita tillbaka bjuder han med henne på en promenad. Och trots sin rädsla för både Dave och schäfern, börjar Fern vänja sig vid att slå följe med dem. Det visar sig att de har mycket tid och stora tomrum i livet, som de sakta fyller med varandra.

"23 walks" är som ni förstår en ytterst stillsam film. Till dess förtjänster hör inte minst huvudrollsinnehavarna Johns och Steadman, som har gjort det mesta av en besvärlig dialog. Det är smärtsamt att konstant se dem tvingas uttala undertexten. Det blir nästan ett absurt stilgrepp, att låta rollfigurerna gå runt och berätta precis hur de känner jämt och ständigt.

Dock måste varje försök att skildra kärlek – och sex – på ålders höst applåderas. Relationen mellan Dave och Fern liknar nästan ett första ungdomligt förhållande i all sin tafatthet, förutom att de dessutom har ett helt livs bagage vardera som ställer till det för dem. Slutligen är detta en film om att hålla varandra sällskap, och visst kniper det i hjärtat av något så oskuldsfullt.