Amazonas räddas av modig flicka

Filmen "Ainbo - Amazonas väktare" kom verkligen rätt vecka, nu när FN:s klimatrapport lades fram.

Ainbo med vännerna Dillo och Vaca.

Ainbo med vännerna Dillo och Vaca.

Foto: Noble Entertainment

Recension2021-08-13 06:50
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Animerat

Titel: Ainbo - Amazonas väktare

Visas: på bio

I rollerna: Moncho, Sanna Bråding, Kim Sulocki

Regi: Richard Claus & Jose Zelada

Speltid: 94 minuter

Betyg: 3

Långt in i Amazonas ännu så länge orörda djungel bor 13-åriga Ainbo och hennes stam. De har märkt att fisken dör i floden och att det finns en stor oro i skogen. Hon beger sig iväg för att ta reda på varför. På vägen får hon sällskap av två skogsandar, i form av ett bältdjur och en tapir. En viss likhet med Timon & Pumba i "Lejonkungen" kan märkas, utan att det blir plagiat.

Det blir förstås många förvecklingar på vägen och Ainbo har ett redan tungt bagage med en försvunnen mor. Nu får hon slita med att ingen tror henne om orsaken. Den förslagne exploatören DeWitt duperar stammen med enkla gåvor och hon får kämpa. Hon får dock hjälp, inte minst med självförtroendet av sina vänner.

Filmen skildrar en magisk värld och är vackert animerad, med den dos humor som filmer av det här slaget brukar ha.  Roligt att se ännu en ung flicka slåss för det som de tror är rätt. Här finns en myckenhet varm vänskap och kärlek också. Filmen drar sig heller inte för det svåra, en vacker skildring av en traditionell begravning tillhör höjdpunkterna. Sedan är det en annan sak att det är svårt att få till någon originalitet, det är en bit till filmer som "Frozen" eller "Moana" även om det finns många likheter. Men "Ainbo" är en fin bekantskap att göra, med ett starkt budskap.