Ambitiös debutroman av kvinnan bakom "Weissensee"

Den hyllade manusförfattaren Annette Hess fortsätter att skärskåda den tyska historien – nu i stram romanform.

Annette Hess är en tysk författare född 1967. Hon arbetar sedan 20 år tillbaka som manusförfattare för film och teve. Sitt genombrott fick hon med tv-serien "Weissensee" som även har sänts i Sverige.

Annette Hess är en tysk författare född 1967. Hon arbetar sedan 20 år tillbaka som manusförfattare för film och teve. Sitt genombrott fick hon med tv-serien "Weissensee" som även har sänts i Sverige.

Foto: Silvia Medina

Recension2020-08-08 06:50
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Roman

Annette Hess

Tyska huset

Övers. Aimée Delblanc

Albert Bonniers förlag

"Tyska huset" handlar om 1960-talets Auschwitzrättegångar i Frankfurt. Annette Hess utgångspunkt är den banala ondskan – den som den tysk-amerikanska filosofen Hannah Arendt satte fingret på i samband med Eichmannrättegången.

Huvudpersonen heter Eva Bruhn och är översättare. Ung, naiv och renhjärtad kastas hon huvudstupa in i rättegångarna som tolk. Via ögonvittnen får hon höra om bestialiska grymheter medan förövarna vidhåller sitt "icke skyldig".

Sin egen familjs roll under andra världskriget har hon ingen aning om.

Boken präglas av en stram dramaturgi och har tidsfärg också i språket. Annette Hess blandar tyskt vardagsliv på tidigt 1960-tal med det ofattbara som utspelades i koncentrationslägren bara två årtionden tidigare. Hon tar upp sexualskräck och svensk films tidiga inhopp för att bryta sexuella tabun. När det gäller ondskan tar hon klar ställning: Inte Gud utan människan bör lastas för ondskan i världen. Romanens människor använder olika strategier för att uthärda vetskapen om sin plats i 1940-talsdramat. De ljuger och förtiger eller slåss för en rättvisa som inte går att få.

Evas far är kock och ljuger om att han tillhört fältköket under kriget, när han i själva verket lagade mat åt de SS-män som han själv tillhörde, medan Förintelsen pågick utanför hans förstutrapp. Bokens hemskaste replik säger denne välmenande man till Eva, när hon uppdagat hans roll under kriget: "Det var en lycklig tid." Och han tillägger: "Vi hade inget val, mitt barn." De sista orden är romanens nyckelreplik. Den om hur den enskilda människan undandrar sig skyldigheten att välja.

Eva storasyster är sjuksköterska på en spädbarnsavdelning. Där riskerar hon bebisarnas liv för att sedan kunna rädda dem och få beröm. Evas bortskämde lillebror leker för det mesta krig med familjens hund i släptåg. Jürgen, Evas fästman, är rik företagare med hemska krigsminnen. Det var präst han ville bli. Samlag före äktenskapet är för honom en styggelse. Viktig i handlingen är också den judiske advokaten David Miller som deltar i rättegångarna. Hans dåliga samvete över att han klarade sig undan Förintelsen får honom att ljuga ihop ett öde som ger honom tillhörighet till de drabbade.

Dessa människor, och vad de gör, ger stoff till en roman med större ambition än att enbart underhålla.