Konsten att motstå en sjöjungfru utan att lyckas

Det ser ut som en familjeträff mellan Wes Anderson och H C Andersen i denna franska tolkning av sjöjungfrumyten.

Marilyn Lima och Nicolas Duvauchelle i "En sjöjungfru i Paris".

Marilyn Lima och Nicolas Duvauchelle i "En sjöjungfru i Paris".

Foto: Thibault Grabherr

Recension2021-08-06 07:20
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Romantik/Drama

Titel: En sjöjungfru i Paris

Visas: på bio

I rollerna: Nicholas Duvauchelle, Marilyn Lima, Tchéky Karyo

Regi: Mathias Malzieu

Längd: 101 minuter

Betyg: 3

Gaspard hittar en skadad sjöjungfru på kajen vid Seine i Paris efter en sen kväll. Han tar hand om henne, Lula heter hon för resten, och vårdar henne i sitt badkar. Bortsett från den lilla saken att det finn sen livslevande sjöjungfru i berättelsen skulle det kunna vara en något skruvad romantisk komedi.

Sjöjungfrur har varit en populär figur i berättelser av olika slag genom århundradena: tyska filmen "Undine" gick nyss upp på biograferna och Disneys "Den lilla sjöjungfrun" blev en hit när den kom. När franske regissören Mathias Malzieu tar sig an myten blir det som om regissören Wes Anderson tolkat H C Andersen. Det är ett sprakande bildfrosseri med många udda och spännande karaktärer, en hel del humor i den svärta om ändå präglar historien.

Det är inte lätt med en kärlekshistoria där män blir förälskade i sjöjungfruns sång för att sedan dö lyckligt leende. Gaspard (Nicholas Duvauchelle) är dock så sårad av sina många kärlekshistorier att han är immun mot Lulas (Marilyn Lima) förförelser.  Sammantaget blir det en både gripande och rolig film av det hela. Malzieu har förmodligen inspirerats av mästaren Anderson men har hittat sin egen ton i det hela.

Snart börjar jag väl själv att tro på myterna.