Drama
Titel: Harmonica
Visas på: Viaplay
Regi: Josephine Bornebusch
I rollerna: Josephine Bornebusch, Jonas Karlsson, Eric Ericson
Antal avsnitt: 5
Betyg: 3
Det har gått 16 år sedan den då framgångsrika gruppen Harmonica senast stod på scen. Olyckliga omständigheter gjorde att man inte kunde fortsätta. Nu vill managern och turnéledaren Tomas (Eric Ericson) att gruppen ger sig ut på vägarna igen – och han lyckas mot alla odds övertala dem att ge det en chans. Det bär i väg på turné, men inte direkt i någon storstilad form – de utlovade arenorna visar sig snart vara danska sportbarer och tyska sexklubbar. Inte heller de utlovade gagerna betalas ut som de ska.
Josephine Bornebusch och Jonas Karlsson har skrivit miniserien och spelar huvudrollerna som de bedagade popstjärnorna Harry och Monica, gifta med varandra och med äktenskapet på fallrepet. Det märks från start att de båda har gjort sina egna favoritroller, de verkar stortrivas i sina figurer och ihop.
Filmmakarna – inte minst Bornebusch som också har regisserat – har även vinnlagt sig om att skapa ett slags autenticitet runt gruppens historia. Det vimlar förbi mängder av klipp från den då framgångsrika karriären; från stora konserter, rockvideos och intervjuer. Det är ett roligt grepp som förgyller berättandet.
Men "Harmonica" är också en tragisk berättelse. Harry är nykter alkoholist och har hjälpligt hankat sig fram som dubbare av "Snurre Sprätt"-filmer. Dessutom har han en svår relation till sin far. Monica å sin sida tänker alltmer på skilsmässa, men hoppas att turnén ska vara en sista chans för förhållandet. Managern Tomas, som också är Monicas bror, har ställt till det ordentligt för sig och för att lösa situationen försöker han sälja in systern till ett stort skivbolag. Ska det bli spiken i kistan för äkta makarna Monica och Harry?
"Harmonica" är en välspelad och gripande berättelse, skickligt gjord rakt igenom. Lägg till Dag Malmberg, Lisette Pagler, Nina Zanjani, Gregg Chilingirian och flera andra i bra och viktiga biroller. Men även om det är gripande, roligt och välgjort kan jag inte släppa tanken på att berättelsen hade gjort sig bättre som långfilm. Vissa scener upprepas några gånger för mycket för att det ska bli perfekt. Men vad i livet är perfekt?