Poesi
Bernadette Mayer
Midvinterdag
Övers. Niclas Nilsson
Ellerströms förlag
Den som har vågat sig på James Joyces väldiga roman "Ulysses" vet hur krävande det är att vänja sig vid en text utformad efter medvetandeströmmens fyrverkeri av tankegångar som mynnar ut i oräkneliga och till synes osammanhängande spår. År 1977 skrev den redan då banbrytande amerikanska poeten och konstnären Bernadette Mayer till en kollega: "Jag gör mig ständigt redo att skriva min version av 'Ulysses'”. Fem år senare publicerades hennes magnum opus – "Midvinterdag", med vilken hon nu introduceras på svenska.
Diktens sex delar utspelar sig under en enda dag (den 22 december 1978 – årets mörkaste dag) med ambition om att "bevisa att dagen liksom drömmen innehåller allt". Läsningen av den storslagna långdikten är påfrestande, stundtals tråkig och sedan totalt uppslukande.
Den första delen i "Midvinterdag" är ett slags freudiansk drömbok som skildrar minnet av nattens lösryckta drömmar. I förtätad realtidstranskription öppnar Bernadette Mayer sedan dagen och medvetandeströmmen hos en poet och tvåbarnsmor i en liten småstad i New England under slutet av 1970-talet, där hackande av lök kan blandas med tankar på allt från poeten Paul Verlaine till självmordssekten i Guyana. Men det är inte bara stilla meditationer under vardagssysslor som pågår i dikten. En hel värld är i omdaning och den bokstavligen väller in. Bland annat faller shahen av Iran. "Midvinterdag" är ett diktepos som vill förändra världen inifrån.
Bernadette Mayer och hennes många realtidsprojekt har haft stor betydelse för poesins utveckling i USA. Genom sin förmåga att förädla registreringen av medvetandets oupphörliga flöde har Mayer skapat oerhörd poesi. Även om "Midvinterdag" är fylld av den "okondenserade vanans leda" genomsyras den dock främst av hopp och kärlek, vilket förhöjs i de avslutande helt magnifika delarna som till formen bryter av mot den första hälften och antar en nästan romantisk brevkaraktär: "Något uppenbaras,/ Vi väntar för att se vad som händer/ Vi hoppas det inte är krig eller lidande/ Och att kvinnorna skakar av sig slöjan/ I våra stilla revolutionära storslagna drömmars/ Myriadiska framtid, vårt begär".
De virvlande tankarna från ett vintersolstånd för 40 år sedan visar att Mayers förnimmelser gör hennes dag till vår för evigt.