Dokumentär

Titel: Drömprinsen

Visas: på bio

Medverkande: Erik

Regi: Jessica Nettelbladt

Speltid: 90 minuter

Betyg: 3

När vi träffar filmens tjugosjuåriga huvudperson Erik befinner han sig på botten, utmattad och deprimerad. Han bestämmer sig för att vandra Jakobsleden i hopp om att i ro få bearbeta sina uppväxttrauman. Dokumentärfilmaren Jessica Nettelbladt har träget följt Erik sedan han var 17, vilket innefattar turerna kring en könsbekräftande behandling. I återblickar nystas det föranledande händelseförloppet upp. 

Det är det givmilda tidsomfånget tillsammans med de sympatiska huvudpersonerna som gör filmen. Erik och hans familj förkroppsligar en typ av osminkad vardaglighet som sällan syns på film. Dessa vågar visa omfångsrika spektrum av sina personligheter. Själva filmhantverket bär på en ad hoc folkhögskoleestetik som paradoxalt nog blir till en fördel. Skräpigheten får mig att nära nog acceptera Nettelblads vurm för kitsch och horribel musikläggning. 

En mer blankpolerad yta hade berövat filmen den dissonans som gör den uthärdlig. I längden är ”Drömprins” ändå en smula utmattande. Det är väl påtagligt hur man kastat om i kronologin för att skapa billiga dramatiska poänger. Jag kan tänka mig att den kommande teveversionen blir ett mer passande format. Inalles har Nettelbladt åstadkommit en tillgänglig och medryckande pilgrimsfärd mot själens könlösa origo, komplett med Erik som karismatisk ciceron.