Action/Äventyr

Titel: No time to die

Visas på: Bio

I rollerna: Daniel Craig, Rami Malek, Léa Seydoux

Regi: Cary Joji Fukunaga

Speltid: 163 min

Betyg: 4

Det börjar i en italiensk bergsby, där James Bond (Daniel Craig) och hans käresta Madeleine Swann (Léa Seydoux) firar romantisk veckända. Hennes namn associerar till romansviten om minnen, Marcel Prousts "På spaning efter den tid som flytt". Det brinner små eldar överallt i de vindlande gränderna. Byborna bränner rituellt gamla minnen. Men minnets tentakler når framåt i tiden och kan ställa till det.

När Bond besöker graven där en gammal kärlek vilar brakar det i gång. Den onda organisationen Spectre är åter i farten. Men det här är bara ouvertyren till ett större äventyr, späckat av gammaldags action, livsfarliga stunt, hejdlösa biljakter och dödliga slagsmål – och med associationer till tidigare Bond-filmer. Kvinnorollerna har lyckligtvis fått en viss uppdatering sedan den första filmen 1962. De är inte längre ytliga våp, utan yrkeskvinnor som kan hantera både skjutvapen och kampsport.

Handlingen i "No time to die" följer annars tidigare Bond-filmers schema. CIA-agenten och kompisen Felix Leiter (Jeffrey Wright) hittar James Bond på Jamaica fem år senare, där han lever ett stilla pensionärsliv. Men nu behövs han igen. En vetenskapsman (David Dencik) har kidnappats från ett hemligt laboratorium i London och hans provrör får inte falla i orätta händer. Frågan är bara vilka de orätta händerna är.

Spioner har väl haft problem med luddiga lojaliteter så länge spiongenren funnits som fiktion. Här är det dock värre än någonsin. Vem i hela världen kan den vältränade pensionären Bond lita på? Tilliten vacklar till och med när det gäller hans forna arbetskamrater på MI6, där en helt ny agent har fått numret 007.

Den svenske fotografen Linus Sandgren har gjort ett fantastiskt jobb med bilderna. Praktisk taget varje ruta är ett konstverk. Berättartekniken är skickligt driven och håller mig i ett stadigt grepp hela den långa filmen.

"No time to die" är ett värdigt avslut för Daniel Craig i rollen som James Bond. Hans Bond är fårad och ärrad. En viss känslomässig mjukhet börjar anas bakom hans stenansikte. Det ger också filmen ett drag av sentimentalitet. Men frågan är om agentens roll som det brittiska imperiets superförsvarare kan hitta nya vägar och nya konflikter att gestalta. Bond verkar fast i minnets sagolika spegelsal.