I åtskilliga släkter finns, ibland mer omvittnat och ibland mer undangömt, något slags urberättelse. Inte sällan handlar den om en gammal släkting som drabbats av en märklig händelse eller ett livsöde som senare generationer har identifierat sig med eller berörts av. Det råder ingen tvekan om att Lars Berge har sin i historien om Johan Walfrid "J.W." Granström.

J.W. var hans morfars far. En sjöman med rötterna i Holmsund vid Västerbottens kust. Redan som 14-åring gick J.W. till sjöss för att så småningom – kanske under första världskriget – svepas överbord från skeppet Alcides. Genom ett under ska han sedan ha sköljts tillbaka ombord av en annan våg. Om detta mirakel berättade Berges morfar. När eller var på världskartan det här skulle ha skett var morfadern, som även han nu har hunnit gå bort, däremot aldrig särskilt tydlig med. 

Viljan att avslöja myter är något som även tidigare har upptagit Lars Berge som författare. Utgångspunkten och ambitionen är den här gången att ta reda på om berättelsen om J.W. är sann. Berge påbörjar därför ett omfattande forskningsarbete. Det ska föra honom till Oslo och familjen Skaugen, som fortfarande äger rederiet vilket Alcides en gång tillhörde. Vidare till Portland och Astoria dit skeppet anlände efter att ha passerat "the graveyard of The Pacific" – de farliga vattnen där den märkliga monstervågen kanhända uppstod. Det ska leda honom till experter på havsvågor, medium med tarotkort och präster som förklarar vårt behov av mening och tröst.

Snart står det klart att Berge inte enbart är ute efter att få berättelsen om J.W. bekräftad. Författaren har hamnat i en medelålderskris och är dessutom drabbad av skrivkramp. Det fanatiska intresset för J.W. rymmer lika mycket en önskan om att ta sig framåt som att söka sig bakåt och ned i den egna släkthistorien.

Frågetecknen fortsätter att resa sig. Det är inte helt säkert att berättelsen om J.W. är sann. Ändå blir det oförklarligt spännande. Berge ser till att hålla sig på linjen trots utläggningar om mekanismerna bakom vind och vågor och om sjömansyrkets verklighet – långt eländigare än den framstår i sjömanssånger om amorösa äventyr i hamn. Sjömän var mer eller mindre rättslösa och misshandlades eller dödades ibland ombord ända in på 1900-talet.

J.W:s skugga samlar de flesta av berättelsens spretigare avsnitt. Kanske kan ärren i den gamle sjömannens ansikte ha varit märken från någon av de boxningsmatcher som ordnades i Astorias hamn. Här fanns hursomhelst den före detta boxaren Larry Sullivan, senare känd för att han genom så kallat sjanghajande sålde sjömän till att bli slavliknande arbetskraft hos mindre nogräknade kaptener.

Här och var ger berättelsen läsaren fjärilar i magen. Fick Evert Taube en gång höra berättelsen om monstervågen från J.W. och gjorde han i sådana fall denne till förebild för någon av sina sjöfararkaraktärer?

Att J.W. oavsett monstervågens sanningshalt ändå lurade döden står klart. Han mönstrade av innan skeppet förliste, torpederat av en tysk ubåt utanför Irlands kust sommaren 1917. "Spurlos versenkt" – sänkt utan spår – var ett begrepp inom den tyska krigsmakten och något som skrevs om Alcides. Lars Berge kastar ljus över skeppets öde och levandegör en viktig bit av segelfartygens historia. Att han har återfått sin förmåga att författa är alldeles uppenbart.