Christoffer Carlsson har tillhört Sverige-eliten sedan debuten med ”Fallet Vincent Franke” 2010. Romankvartetten om Leo Junker lyfte ytterligare. Sedan ”Järtecken” 2019 har han lämnat Stockholm och landat närmare uppväxten utanför Halmstad. Där utspelas också nya ”Brinn mig en sol”. Berättelsen rör sig mellan olika tidsplan, med start 1986 då ett mord i en liten by förblir ouppklarat. Polisen Sven Jörgensson kan inte släppa utredningen utan fortsätter genom åren utan att hitta något godtagbart svar. Mordet är samtidigt med ett annat mer känt sådant, det på Olof Palme, som också kommer att påverka vilka resurser som kan läggas på detta, i jämförelse, ”vardagliga” brott.
Historien i sig är spännande och klurig, många överraskningar väntar mot lösningen. Frågor finns kvar. Främst är det människorna, platsen och tiden som Carlsson är så skicklig på att gestalta. Jag var tvungen att slå upp detaljerna för att se om det fanns en verklig förlaga, så levande kändes det. Bara så bra!
Titeln ”Alla ljuger” kunde gälla Carlssons bok också. Nu är det namnet på prisade författaren Camilla Grebes nya bok. Den handlar om en familj med två bonusbarn, till synes tillräckligt lyckligt lottad, där den tonåriga dottern försvinner och utan att hon hittas blir fadern anklagad.
Även här är det personskildringen som är allra bäst. Intrigen blir till slut lite väl krystad. Men jag kan förstå att även de skickligaste författarna känner att de måste ha något riktigt originellt. Svar från ivrig läsare: nej, det behövs inte om det är bra skrivet. Och det är detta.
Det är förstås lite orättvist att bli jämförd med två sådana storheter i svensk deckarutgivning. Per Ottosson & Daniel Vesterhav når inte riktigt upp till den nivån. Men deras gemensamma ”Operation Monsunregn” är en riktigt bra debut. Eftersom båda är yrkesverksamma inom polisväsendet så kan de hantverket. Deras huvudperson kommissarie Martin Malm är också en intressant bekantskap när han med familjen i kläm ger sig ut på fältet igen efter en tids skrivbordstjänst. Kanske en serie? Insiktsfull inblick i dagens samhälle får man på köpet.
Gertrud Hellbrand har skrivit flera romaner tidigare men byter genre här till spänning. I takt med att hästarna bara blir fler och fler ilandet utspelas också nu morden i den miljön. I centrum står Mira Westman som blir fundersam över sin morfars död. Kan det verkligen vara en olycka? Så försvinner hennes syssling, unge Ville, också. Spåren leder mot en stor hästgård. Lite uppblandat med romantik lever berättelsen på där den utspelas på östgötaslätten.
Norge då förstås, det var ju de som hittade på påskekrim. Jørgen Jæger är en av landets mest framgångsrika författare i genren. Nya ”Guden” är den tredje med Cecilie Hopen och Ole vik i huvudrollerna. De förra heter ”Monster” och ”Villospår”. Här sker ett sprängdåd samtidigt som en röst hörs ropa ”Allahu akbar”. Självklart ett terroristbrott. Eller? Det blir till en rafflande jakt innan sanningen avslöjas. Det lär finnas fler böcker att översätta, gör det snarast. Jæger kan sina saker utan och innan.
Sigbjørrn Mostue är däremot ett nytt namn. Även i hans debut ”Himlen ska gråta blod” handlar det om terrorism. Ett plan på väg från Norge till Somalia kapas. Ombord befinner sig den cancersjuke elitsoldaten Even Stubberud. Det är inget som förvånar att filmrättigheterna sålts redan på manusstadiet. Man riktigt ser den actionfyllda historien bildsatt under läsningen. Här finns mycket spekulativt och spännande vändningar. Nog ett av de bästa botemedlen mot okynnesflygningar jag sett. Första delen av en serie, ser fram emot fortsättningen.
Isländske Ragnar Jónasson har redan avslutat en utmärkt serie, den om polisen Hulda Hermansdóttir. Framgångarna med den gör att hans debutserie ges ut här nu. Först ut är ”Snöblind. Man känner direkt igen hans täta och samtidigt precist karga prosa, som en spegling av det isländska landskapet. Här handlar det om den färska polisen Ari Thór som får sin första fasta tjänst på en avlägsen och isolerad ort. En berömd författare har just avlidit och en medvetslös ung kvinna hittas i snön. Alla i samhället verkar ljuga av en eller annan orsak. Den alltmer klaustrofobiska känslan skildas utsökt som vanligt även i detta förstlingsverk. Och mer kommer glädjande nog.
