Äventyr/Action
Titel: Eternals
Visas på: Bio
I rollerna: Gemma Chan, Richard Madden, Angelina Jolie
Regi: Chloé Zhao
Speltid: 155 min
Betyg: 1
Eternals är ett gäng utomjordiska superhjältar som på uppdrag av Arishem – en kosmisk stenjätte – i årtusenden har skyddat mänsklighet från devianterna, ett slags fyrbenta rovdjur från rymden. Gänget splittrades dock för omkring 500 år sedan och har fram till våra dagar gömt sig bland människorna, men när det visar sig att Arishem har fört våra hjältar bakom ljuset måste de förstås återförenas. Frågan är var deras lojalitet ligger, hos Arishem eller hos den mänsklighet som de har lärt sig att både älska och hata?
"Eternals" tar vid där Marvels långkörare "Avengers: Endgame" slutade. Tanken med filmen är att ta Marvels filmvärld in i framtiden – eller rättare sagt samtiden. Marvels universum i allmänhet, och "Avengers"-filmerna i synnerhet, har fått utstå befogad kritik för att befolkas av idel vita heteromän. "Eternals" säkrar upp med en mer differentierad laguppställning. Mänskligheten ska räddas av en svart gayman (gift med en man från mellanöstern), en androgyn tween, en indisk Bollywood-diva och en kvartett bestående av lika nyanserade kvinnor – varav en faktiskt är stum. Men den goda tanken om representation slår fel; i stället för sympatiska rollfigurer får vi möta pinsamma stereotyper.
Att låta Chloé Zhao (Oscarsprisad för tokhyllade "Nomadland") stå för både regi och manus (åtminstone delvis) är också ett sätt att tänka nytt kring hur superhjältefilm kan göras. Ändå är "Eternals" till förväxling lik de flesta andra filmer i genren – fast långsammare och sämre. "Eternals" utlovar nya, friska tag, men är trött och sträv. Superkrafterna är lama, skämten tråkiga och monstren menlösa. Mytologin krånglig, actionscenerna pliktskyldiga och dialogen dum.
"Eternals" har dock sina kvaliteter och kan säkert ge genren en liten knuff i en ny riktning. Men det är svårt att förstå varför man ska se filmen. Tanken är att hjältegänget ska spegla den mänsklighet som ska räddas, men inget på duken tycks riktigt angå publiken. Filmen kokar ned till frågan om huruvida människorna är värda att räddas. Svaret blir förstås att ja, även om vi är krigiska mördare så kan vi också älska och skratta och vi förtjänar därför att fortleva. "Eternals" däremot är inte värd den uppföljare som slutet pekar mot. Ärligt talat så är den inte ens värd att se.