Litteratur

Claes Andersson

Jag har all tid i världen – Egna favoriter

Schildts & Söderströms

"Jag har all tid i världen." Den raden återkommer i Claes Anderssons diktning. Det är också den som sambon Katriina Kuusi valt som titel på den samlingsvolym som författaren höll på att sammanställa, då han 2019 plötsligt dog.

Andersson skrev ett femtiotal böcker, däribland flera diktsamlingar. Tidsbrist tycks inte ha varit ett problem. Han var musiker. Han spelade fotboll i mästerskapsklass. Han var riksdagsman och kulturminister i Finland samt presidentkandidat för Vänsterförbundet. Tilläggas bör att han också var sexbarnspappa.

I den egensinnigt sammansatta "Jag har allt tid i världen" möter man honom som politiker och jazzpianist, psykiatriker, älskare och farfar.

Vind och död möter läsaren i dikter som gungar av rytm, inrim och språkets lekfullhet: "Jag älskar sättet/ vinden går i hennes hår/ Jag älskar när hon går".

Genom rågåkern går en man som vet att han ska dö. Han "lyssnar noggrant/ till allt han sedan inte kommer att höra".

Likaså möts läsaren av erotik och kärlek. Lustens ögonblick ges ord: "Inte en strimma av eftertanke vid horisonten/ Just när vi älskar stiger ön ombord".

Även den trasiga människan stiger fram: "Det var hon, det var hon som en gång/ gömde på glädjens kärlekens tillhörighetens/ alla möjligheter".

I en av de sista dikterna ber Andersson för de kärlekslösa – kärleken tycks vara det han rankar högst: "Låt regnen strömma över alla som stängts ute/ från den barnsliga kärlekens ljus".