Dokumentär
Titel: Cow
Visas på: Bio
Medverkande: Luma
Regi: Andrea Arnold
Speltid: 93 min
Betyg: 4
"En åsna, är för mig, fullkomligt ointressant, medan en människa alltid är intressant." Ingmar Bergman sågade på detta kategoriska vis Robert Bressons åsneskildring "Au hasard Balthazar" (1966). Bergman hade tur som slapp uppleva den sentida vågen av naturfilmer ur djurperspektiv. Förra året fick vi i "Gunda" följa en suggas bökande tillvaro, utan berättarröst eller antropomorfism. Och nu kommer "Cow" där Andrea Arnold ("Fish tank", "American honey") har ägnat de senaste fyra åren åt att ta rygg på mjölkkon Luma.
Fastän Luma levnadstecknas på egna villkor, säger kotillvaron någonting om att vara människa. Paralleller dras förstås omedelbart till koncentrations- och arbetsläger. Att djurhållningen genljuder av brott mot mänskligheten säger någonting om denna typ av livsmedelsproduktion. Men filmen renderar också en mer allmän metafor till människans ekorrhjul – i synnerhet hur det är att vara kvinna i detta. Lumas kropp vigs åt barnalstrande och mjölkproduktion, och hon separeras raskt från sina avkommor.
Arnolds kamera vågar sig smärtsamt nära – bokstavligt. Så pass nära att Luma demonstrativt tacklar bort den. Dokumentärfilmsstrategin "flugan på väggen" blir här "flugan i halsen". Men även om filmen bitvis upplevs som en smula integritetskränkande, behövs dess krassa påminnelser om djurens "människovärde". "Cow" skulle förmodligen få även Ingmar Bergman att överväga havremjölk.