Roman
David Lagercrantz
Obscuritas
Norstedts
Skrivkramp och panik kom över David Lagercrantz när nya deckaren "Obscuritas" skulle skrivas. Boken var utlovad och redan såld till massor av andra länder, vilket är sedvanlig hantering i denna exportnäring. Kanske kan det tjäna som ursäkt? Litterärt är romanen en obetydlighet, den har i stort sett svårt med hela det gestaltande genomförandet, med språk, spänning, intrig, dialog, psykologi och överraskningar.
"Obscuritas" rinner motståndslöst fram med sin berättelse om den mördade Jamal Kabir, en fotbollstränare med elegant gestik och ett vinnande sätt bland de unga. Han blir ihjälklubbad efter en ungdomsmatch i närheten av Grimsta IP i Stockholm. Samtiden vävs snabbt in i mattan, den afghanska tragedin och den amerikanska katastrofen syns som grundmönster – Kabir var ju flykting undan talibanerna.
CIA lurar i mörka hörn, och naturligtvis får standardiserade utanförskapsområden, svensk utrikespolitik och klantiga polischefer också dekorativ plats. Men det hjälper inte. Den redovisningsprosa som David Lagercrantz tar sig fram med förmår möjligen skapa synopsis till en standardmässig tv-serie, men språkligt mäktar den inte med romanens krav. Och ändå medverkar självaste Sherlock Holmes, återuppstod och inkarnerad i geniet och Djursholmsbon Hans Rekke, lika musikalisk och drogberoende som sin förebild.
Även Watson lever upp i gestalt av invandrarpolistjejen Micaela, som naturligtvis har en bror på andra sidan lagen. Men nej, det funkar inte det heller. Micaela förblir ett förlamat förortsalibi för det feministiska och smarta, en skugga vid sidan av Rekke som bara behöver se ett pekfinger för att detektera en livshistoria, precis som Holmes en gång. Men blinkningen till Arthur Conan Doyles skapelse är ingen flört – den är en snedträff.
Intressantast i boken är absolut musiken. Den bärs fram av Rekke, flera bifigurer och märkligt nog även av den mördade, vars eleganta gester på fotbollsplanen antyder umgänge med helt andra harmonier än fotbollens – dödliga sådana. Musiken stampades under talibanernas troende fötter som varande en konkurrent till Gud. Där fanns en chans till reflektion och eftertanke som kunde ha förvandlat "Obscuritas" till en upplyst plats i stället för en exportprodukt, en i raden av tämligen likgiltigt framskrivna rutindeckare.