På ett sätt är det förstås paradoxalt att det ska roa att läsa om hur människor tas av daga. Men det är ju det som hela deckargenrens uppsving bygger på. Extra tydligt då i det som kan kallas ett slags feel-goodcrime. Den senaste stora succén heter ”Torsdagsmordklubben”, skriven av engelsmannen Richard Osman.
Den tar avstamp i ett luxuöst äldreboende där några av innevånarna samlas en gång i veckan för att fiktivt lösa olika mordgåtor. Men så kommer det nära, på riktigt och alla deras gemensamma och uppövade talanger kommer till nytta. Osman berättar flytande, roligt och inte minst kärleksfullt om sina huvudpersoner. Det blir också lite speciellt här med det förhållande till döden som genren har. De flesta inblandade har ju ovanligt nära själva till det oundvikliga slutet. Det ger en extra dimension till denna Agatha Christie-inspirerade historia som lever upp bra till sitt rykte.
Dennis Magnusson har liksom Osman ett förflutet i tv-branschen och det är kanske en bra utgångspunkt för även hans debut i genren är riktigt bra. I ”Mord enligt manus” startar manusförfattaren Sebastian Lager en true-crimepodd när hans sambo mördas. ”Prestige, fåfänga och revansch” är drivkrafterna här och Magnusson berättar med skicklighet, svart humor och spänning en snudd på skröna där även mansskildringen är ovanligt nyansrik. Rolig överraskning som läste sig i stort sett själv en lång natt, omöjlig att lägga bort.
Surprise, surprise! Även Gustaf Skördeman jobbar inom manusbranschen annars, och även som regissör. Hans debut ”Geiger” från förra året var en knock-out och uppföljaren ”Faust” håller samma klass. I centrum nu också polisen Sara Nowak som trots ett privat kaos tar sig an en komplott med rötterna i det kalla krigets Östtyskland och de terrorgrupper som den staten finansierade under samma tid. Det blir en iskall thriller som knyter ihop den tiden med vår nu, en välbehövlig modern historielektion samtidigt. Skördeman vet hur man tar ut svängarna och håller spänningen vid liv intill sista bokstav samtidigt som personerna engagerar. Inte konstigt att boken sålts utomlands och ska bli tv-serie.
Hos Set Mattsson hamnar rötterna ännu längre tillbaka. I hans nya ”Den ovillige mördaren” startar dramat i Ungern, närmare bestämt 1956 när landet försöker få till en mer frihetlig socialism men krossas av Sovjets tanks. Författaren skildrar välskrivet både kaoset och döden i Budapest och den mer sömniga småstaden Malmö dit historien förflyttar sig. Samtidigt är trasige kommissarien Douglas Palm kärleksfullt beskriven när han begraver sig i jobbet.
Helén Wigh vinner tävlingen om att söka sig längst bakåt denna gång. Hennes debut ”Järnmärkt” utspelas i Värmland under mitten av 1800-talet. Miljöerna är fint fångade och lever bra men historien i sig om den hämnande Carl håller tyvärr inte hela vägen.
Kicki Sehlstedt fortsätter att utforska samtiden genom sina huvudpersoner, de sårbara men kraftfulla Aida Svantesson, journalist, och Kajan Berglund, kriminologiprofessor. Meetoo, invandring, kvinnomisshandel, trafficking är några av ämnena som blir levande i spännande och gripande ”Bara ett offer”.
Berörande på djupet är också Cecilia Sahlströms sjätte bok med kommissarie Sara Vallén, ”Pojkarna”. Här är det främst mobbning som är den utlösande faktorn men det finns andra psykologiskt djupborrande aspekter när en 15-årig pojke skjutit sin bäste vän men vägrar uppge varför. Det märks att författaren både har lång polisiär erfarenhet, liksom i det sociala.
De gotlänningar som inte Mari Jungstedt avfolkar i sina böcker tar Anna Jansson hand om. I den tjugonde boken med Maria Wern kryper brotten nära inpå huvudpersonen. Inte nog med att hennes man Björn ligger förlamad, det är något mystiskt med hans personliga assistenter, några ungdomar varav en just hittats mördad. ”Galgbergets väktare” är tyvärr en ganska ojämn historia som lever upp ordentlig ibland för att i nästa stund kännas oinspirerat rutinanartad. Väl krystad intrig också.
Helena Kubicek Boyé vill sätta södra Dalarna och särskilt Säter på kartan. Med det gamla jättekomplex som det beryktade mentalsjukhuset en gång var finns det att ösa ur. I den tredje boken om platsen försvinner en gammal trotjänare på väg till sin 70-årsfest. Har det kopplingar med den mörka historien? Tja, läs och få svar i denna hantverksskickliga men kanske inte så skimrande berättelse.
