Stressig avstickare från Noaks ark

Busstrecken Finny och Leah faller överbord och dras med på ett svindlande äventyr i animerad fabel som snabbt tappar styrriktning.

Det går inte bra för alla i "Hurra land i sikte".

Det går inte bra för alla i "Hurra land i sikte".

Foto: Lucky Dogs

Recension2021-07-09 07:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Animerat

Genre: Familjefilm, animerad film

Titel: Hurra! Land i sikte

Premiär: 9 juli på bio

I rollerna: Orlando Wahlsteen, Amanda Jennefors, Astrid Assefa

Regi: Sean McCormack, Toby Genkel

Speltid: 86 min

Betyg: 2

Läget är kritiskt på arken. Matförrådet sinar, sämjan mellan kött- och växtätare hotas, och till på köpet råkar nestrianen Finny och hans bästis Leah falla överbord. Väl utanför arken upptäcker de att en stor grupp nestrianer – ett färggrant fantasidjur som kan leva både i vatten och på land – har bildat en egen koloni, rädda för att beblanda sig med arkens rovdjur. Kommer de lyckas hjälpa varandra när en vulkan hotar både kolonin och djuren på arken?

"Hurra! Land i sikte" riktar sig till en bred målgrupp, men jag ställer mig frågande till vem den kommer fånga. De gulliga nestrianerna och den dråpliga humorn lockar sannolikt en yngre publik, men den komplicerade handlingen lär gå dem över huvudet – förutom Noaks ark-ramberättelsen finns det parallella spåret om nestianernas fantasieggande värld (som gott och väl hade kunnat vara en egen film, här är den nämligen som bäst), toppat med ett halvhjärtat antirasistiskt budskap. Samtidigt är den för substanslös för att riktigt tilltala en mognare publik. Tempot är genomgående för högt vilket sker på bekostnad av karaktärer och världsbygge; utan att ha sett den mer lyckade föregångaren "Ooops! Var är arken?" blir den otillräckligt uppbyggd. Mycket hade varit vunnet om den bara tagit ett djupt andetag.