Noveller

Johan Espersson

Djuriska

Natur & Kultur

Redan med debutromanen "Kungsbacka ultras" (2020) utmärkte sig Johan Espersson som en udda författarröst – något som han nu har förfinat med novellsamlingen "Djuriska". Det är en innehållsligt spretig samling som skulle kunna sägas handla om människans basala och möjligen djuriska behov, men jag skulle nog säga att det är Esperssons egensinniga berättarstil som håller den samman.

Jag fastnar för berättelsen om mannen som, efter att han ärvt sin mammas fantastiska hus, ägnar dagarna åt att fundera på vad grannarna ska tänka om honom och som slutligen använder arvet till att köpa ut och meja ned vartenda hus till förmån för sly. Men den mest säregna berättelsen är ändå "Min älskade älg", som handlar om en kvinna som nästan lever mer i sina lockande, djuriska, nästintill ångande drömmar, än under sin vakna tid. Imponeras gör jag också av novellen "Fascisterna", i vilken rivaliserande killgäng krigar om makt och hierarkier, och där en önskan om att visa sig värdig, inte minst inför vuxenvärlden, är ett bärande tema.

Alla noveller håller dock inte samma klass, men i de flesta finns en laddning i det osagda, i det som sträcker sig bortom orden, och som gör det smått omöjligt att inte fortsätta tänka på dem. Ofta speglar Espersson sina figurer och deras psyke i naturen och vädret. Ångande skog. Mossbelupna klippor. Dis och grå skymning. Allt det där som ropar världen och människan tillbaka till hennes ursprung.