Drama/Komedi

Titel: Doften av rosor

Visas på: Bio

I rollerna: Catherine Frot, Melan Omerta, Olivia Côte

Regi: Pierre Pinaud

Speltid: 95 min

Betyg: 3

Eve Vernet (Catherine Frot) är andra generationens rosodlare och bär familjeföretagets namn med stolthet. Men för att klara sig på en alltmer industrialiserad blomstermarknad ställs höga krav. För att gå i mål tar hon hjälp av en trio arbetstränande individer. Frågan är dock om de inte stjälper mer än de hjälper.

"Doften av rosor" är fransk ändå in i märgen, och följer en beprövad fransk feelgood-formel. Precis som i till exempel "Tillsammans är man mindre ensam" och "En oväntad vänskap" för ödet samman två personer från olika samhällsklasser. I det här fallet är den ena en kompromisslös medelålders kvinna, den andre en stökig ung kille. Mot alla odds uppstår vänskap.

Trivsamhet går före trovärdighet och trions "tuffing" Fred blir aldrig farligare än att han föreslår att de borde övergå till marijuana-odling (ett smakprov på filmens tama humor). Det är med andra ord ett förhärligat klassmöte som sker utan speciellt mycket friktion.

Samtidigt är ansatsen behjärtansvärd, och filmen blir så pass behaglig att försjunka i just för att den saknar taggar. Att förlägga en feelgood-berättelse på en rosplantage är dessutom smart då själva miljön gör halva jobbet. Trots att mycket av händelseutvecklingen är förutsägbar är ramberättelsen tämligen originell, och i sin ömsinthet tinar den här filmen upp vilket fruset vinterhjärta som helst.