Drivet men spretigt om krisande 50-plussare

Roman

Geir Gulliksen

Bli snäll igen

Övers. Cilla Naumann

Wahlström & Widstrand

Romanens inledning är häftig, originell, tankeväckande – och problematisk. Författaren och 50-plussaren Henning är – efter två äktenskap, många flickvänner och två döttrar – plötsligt ensam. Det är hans kropp och inte Henning själv som först gör upptäckten. Kroppen fortsätter att längta efter beröring, omvårdnad och uppmärksamhet.

Henning tycks fråga sig om kroppen har fått styra hans val av partners och livsväg allt för mycket. Betraktad utifrån blir den närmast ett självständigt och naivt väsen som måste tyglas av ett starkt jag. 

Berättarperspektivet känns fräscht men fungerar inte fullt ut. Det Henning gör, då han försöker ta reda på vem han själv egentligen är, handlar mer om att undersöka en könskonstruktion än om ett tydligt kroppsligt perspektiv. Sexualitet och kön är återkommande teman hos Geir Gulliksen och så även i "Bli snäll igen".

Henning vill frigöra sig från alla stereotyper som har förstört hans förhållanden. När han trampar in på kontoret i en originell kostym med tillhörande kortbyxor uppstår inte bara komik – folk frågar också om han är gay. Själv anser han frågan ovidkommande. Han vill slippa kategoriseras och själv möta världen med öppenhet. 

Gulliksen har ett språk som ofta imponerar. Han skriver med ett slags oförställd nyfikenhet där både stilistisk och psykologisk skärpa ingår. Men tematiskt och berättartekniskt blir intrycket den här gången lite väl spretigt.