Litteratur
Dolly Alderton
Allt jag vet om kärlek
Övers. Maja Willander
Norstedts
På omslaget till Dolly Aldertons hajpade debutbok (med titeln "Allt jag vet om fester, dejter, vänner, jobb, livet, kärlek") är alla substantiv utom kärlek överstrukna.
Jag förstår, tänker jag. Här kommer ytterligare en "så här rörigt är livet och det är okej"-skildring. Vi kommer att få veta allt som författaren vet (och givetvis inte vet) om kärlek. Livet kommer att fallera, ordna sig och sluta lyckligt.
Men det ska visa sig att jag inte är så motståndskraftig till Aldertons berättarförmåga som jag tror.
Krönikor varvas med brev och recept för olika tillfällen. Läsaren får följa med på berättarjagets eskapader i Londons innerstad. Från fester på den konservativa privatskolan Exeter till impulstaxiresor på flera hundra pund till ett gammalt ex.
Det är som att författaren har splashat ut sitt liv i denna självbiografi, vars dokumentära karaktär skiljer sig från autofiktionens uppdiktade romanstruktur – även om jag inte betvivlar att Alderton har fabulerat en del.
Alderton skriver om sitt yngre jag med en värme som känns i hela kroppen. Anekdoterna, humorn och känslan för dramaturgi visar vilken skicklig och förförisk berättare hon är. Även om det bitvis spiller över i klyschor.
Man ska vara skeptisk till snabba feelgood-kickar. Ändå gråter och skrattar jag hejdlöst under läsningen. Jag känner mig renad och förtröstansfull. Och ibland är det nog precis vad man behöver – i lagom mängd.