Litteratur
Tarjei Vesaas
FĂ„glarna
Ăvers. Staffan Söderblom
Norstedts
"De stora tragedierna har alla hÀnt för lÀnge sen", skrev en gÄng Stig Dagerman. "Nu för tiden hÀnder bara mindre tragedier."
Tarjei Vesaas roman "FĂ„glarna" frĂ„n 1957, som nu finns i uppdaterad översĂ€ttning av Staffan Söderblom, placerar sig mittemellan de stora och de mindre tragedierna. "FĂ„glarna" Ă€r inte "Kung Oidipus" â men Ă€r likvĂ€l en tragedi.
I ett torp i skogen bor Hege och hennes bror Mattis. De Àr nÀrmare 40 Är och har bott dÀr jÀmt. Mattis Àr en sÀrling med mÀrkliga tankar som inte kan sörja för sig sjÀlv. Hege fÄr dra allt lass. Hon sörjer sitt öde men biter ihop.
Mattis tillvaro Àr full av tecken och varsel och signaler. Ingen förstÄr honom, inte ens lÀsaren, fast man sÄ gÀrna vill. Han Àr till löje för folket i bygden och till besvÀr för sin syster. Och han Àr medveten dÀrom.
LÀsarna möter syskonen pÄ farstukvisten, en sommar som ska bli den sista.
Tragedins skÄdeplats Àr Norge. Exakt var Àr oviktigt, likasÄ hur det ser ut. Det finns en skog, en vÀg dÀr bilar far fram, en by med handelsbod, en sjö och gÄrdar runtomkring. Det Àr hur det ser ut inuti mÀnniskorna som Vesaas bryr sig om.
"FÄglarna" bÀr drag av den mörka sagan sÄvÀl som de tragiska myterna. Vesaas portrÀtt av sÀrlingen Mattis Àr i dignitet med John Steinbecks portrÀtt av Lennie i "Möss och mÀnniskor". Man kommer Mattis mycket nÀra.
"FÄglarna" Àr i sin korthuggna enkelhet modernisten Vesaas kanske mest komplexa lilla mÀsterverk.