Krigsdrama

Titel: Quo vadis, Aida?

Premiär: 26 februari på bio

I rollerna: Boris Isakovic, Boris Ler, Jasna Djuricic

Regi: Jasmila Zbanic

Speltid: 101 min

Betyg: 4

"Quo vadis, Aida?" (latin för "vart är du på väg") är baserad på verkliga händelser men med fiktiva rollfigurer. Gymnasieläraren Aida jobbar som tolk för FN under de sista dagarna av Bosnienkriget. Bosnienserbisk militär under ledning av general Ratko Mladic närmar sig staden Srebrenica. FN:s styrkor lovar att flygunderstöd från Nato ska bomba Mladics trupper om de inte lyder ultimatum om att sluta attackera civila mål. Men ingen hjälp kommer, och Mladic styrkor börjar avrätta civila på öppen gata. 5 000 människor släpps in i FN:s bas, 25 000 måste vänta utanför. I en obehaglig scen talar den sociopatiske generalen om hur han tänker hjälpa till att evakuera bosnier. De stressade FN-soldaterna låter sig övertalas av hans lögner, och misslyckas skydda de civila från att köras iväg med bussar för att mördas eller bli våldtagna.

Men krigets helvete fångas skrämmande också innan dess. Aidas försök att gömma sina söner medan klockan tickar närmare katastrofen är intensivt berättade. Små pauser för kort andhämtning levereras i tillbakablickar till lyckligare tider, eller när familjen försöker hålla uppe humöret med drömmar om livet efter kriget. Men snart gör sig hotet påmint igen.

Hela det mikrokosmos som Aida tvingas navigera i är fyllt av feghet, desperation och panik och det sistnämnda smittar av sig på publiken. Det är en mardröm som samtidigt är svår att slita ögonen från. Den serbiska skådespelaren Jasna Djuricic i huvudrollen är otrolig i sin mångsidighet, och slåss för sina söner och man med hjältemod, list och till slut desperation.

Det är de groteska detaljerna som dröjer sig kvar när filmen är slut. Som när Aida stöter ihop med en gammal elev som strider för Mladic, och som med ett sadistiskt leende skickar en hälsning till Aidas son. Eller FN-truppernas maktlöshet när de ringer efter förstärkningar och får svaret att ingen kan hjälpa eftersom "hela FN:s ledning är på semester".

"Quo vadis, Aida?" når mot slutet oundvikligen fram till den punkt då massakern på omkring 8 000 bosniska muslimer genomfördes, även om våldet aldrig skildras direkt. Något som inte förtar den psykologiska stressen, utan snarare förhöjer och illustrerar oviljan hos omvärlden att se vad som hände och ingripa.