Fantasieggande om en värld utan män

"Bärarna" vill checka av vår tids stora etiska frågor – men räddas från att bli pekpinne-science fiction.

Jessica Schiefauer (född 1978) är en av sin generations mest prisade och hyllade ungdomsboksförfattare. Romanen "Bärarna" är en hennes första bok för vuxna.

Jessica Schiefauer (född 1978) är en av sin generations mest prisade och hyllade ungdomsboksförfattare. Romanen "Bärarna" är en hennes första bok för vuxna.

Foto: Ola Kjelbye

Recension2020-12-12 06:50
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Roman

Jessica Schiefauer

Bärarna

Romanus & Selling

En futuristisk värld av och för kvinnor i vilken alla män sedan mer än ett sekel tillbaka har förpassats till avlägsna karantäner och där alla maskulina pronomen har glömts bort eller tabubelagts – det är en sådan värld som öppnar sig för läsaren i den tvåfaldigt Augustprisade författaren Jessica Schiefauers första roman för vuxna.

När man skalar av "Bärarnas" skyddsomslag möts man av en ny titel tryckt med sirliga guldbokstäver – "Nikki Oleander", det är hennes dagbok som vi har framför oss. Berättelsen börjar i en tid då Nikkis partner förgäves försöker bli gravid – bli en "bärare" – och därför glider längre och längre in i en depression. För att rädda relationen erbjuder sig Nikki därför att donera sin "livsäck", som dock först måste befruktas med ett förhatligt "spridarembryo".

Romanens värld är ett slags digital medeltid befolkad av kvinnor där konsumtion har ersatts med byteshandel och medborgarlön. Man jobbar tio timmar per vecka, odlar sin mat, bor i "kondos" med tillhörande inomhusträd och självväxande väggar i orter med namn som Irisburg och Dorisburg, belägna i det "skandinaviska villkoratet".

Jorden är en utarmad plats, drabbad av översvämningar, förruttnad växtlighet och förvirrade flyttfåglar. Men klimatförändringar är inte det främsta hotet i Nikkis värld. När sirenerna genljuder i Irisburg beror det på att "spridare" har rymt – dessa monsterlika figurer med Y-kromosom som bär på en obotlig och dödlig smitta.

Jessica Schiefauers fantasieggande världsbygge med dess påhittade vokabulär, fantastiska artefakter och arkitektonik har en air av Margaret Atwoods "Tjänarinnas berättelse" och är både roande och lite provocerande, på samma gång både utopi och dystopi, beroende hur man ser på idén om en hyperfeministisk kommunism.

Världen kring romanens huvudperson speglar dock nutidens tankar mer än en okänd framtids. "Bärarna" vill checka av vår tids etiska frågor, och inom romanens drygt 300 sidor avhandlas i rask takt saker som globalisering, invandring, genusvetenskap, klimathot, genteknik, natur- och djurrättsfrågor och så vidare. Romanen lyckas dock undvika att bli stelbent pekpinne-science fiction. När Nikki möter en xerxes, ett slags androgyn som har skapats i ett misslyckat experiment, öppnas en bro mot något helt annat som tar "Bärarna" i en intressant och mycket överraskande riktning.

2015 prisades Jessica Schiefauer med Augustpriset för romanen "Hundarna kommer". Genombrottet kom redan 2011 med boken "Pojkarna" som också den gav henne ett Augustpris i barn- och ungdomskategorin.
2015 prisades Jessica Schiefauer med Augustpriset för romanen "Hundarna kommer". Genombrottet kom redan 2011 med boken "Pojkarna" som också den gav henne ett Augustpris i barn- och ungdomskategorin.