Litteratur

Gina Dirawi

Paradiset ligger under mammas fötter

Norstedts

Minns ni hur stor Gina Dirawi var? Suverän programledare för Melodifestivalen, Grammisgalan och Kristallenpriset.

Men plötsligt försvann tjejen med den lätta Sundsvallsdialekten och orädda esprin och intelligensen. Varför? Jo, hon sveptes bort i en hat- och hotstorm efter att hon 2015 var SVT:s julvärd.

Det är så otroligt upprörande. Att en person med invandrarbakgrund skulle sköta julmyset var tydligen för mycket för en hoper fegisar bakom datorskärmarna, även om hon utförde uppdraget perfekt. Vilka ärkeknölar. Bedrövligt! 

Nu återkommer Gina Dirawi – som romanförfattare.

"Paradiset ligger under mammas fötter" är inte en förtäckt självbiografi. Nej, det är en rik, sprakande, exploderande feministisk äventyrsroman med tre muslimska tonårstjejer i huvudrollerna. Handlingen pendlar mellan en norrländsk, icke namngiven stad (Sundsvall?) och ett palestinskt flyktingläger i Beirut. 

Man vill ju bara älska den här romanen. Tyvärr måste jag erkänna att den ger mig huvudbry.

Men först det jag uppskattar: Här finns "nya" miljöer, som moskén i Norrlandsstaden där det gäller för tjejerna att inte fisa under fredagsbönen. Då måste hela den omsorgsfulla tvagningsceremonin göras om. Det är en vardag jag aldrig har sett skildras – och Dirawi gör det med vass humor. Hon beskriver kvinnornas fräcka snack och skvaller i frisersalongen i flyktinglägret. Hon skildrar kvinnornas inskränkta liv (i Sverige och Libanon) – "skyddade" som de är av de manliga normerna i denna muslimska miljö.

Dirawi står inte utanför och tittar in och pekar finger. Hon ger en inifrånskildring. En ilsken, nej, ursinnig frihetssång. Mona, Mila och Nour är tonårstjejer som med list, mod och våld erövrar sin frihet. Våld, ja, det är ingen myshistoria det här – nej, Dirawis hjältar använder ett rått språk, de snackar sex och blod, och sviker och slår. Som män!

Varför får jag då huvudbry? Jo, problemet är dramaturgiskt. Romanen blir för rörig med många hopp i tid och rum. Vi kastas mellan Norrlandsstaden, en psykiatrisk klinik och frisersalongen i Beirut. Men bryggorna mellan scenerna brister. Ibland är jag nästan färdig att ge upp.

Kanske är du smartare än jag. Det är du säkert. Då kan jag lova ett spännande slut när tjejerna tar sig an alla hotfulla karlslokar med en Kalasjnikov. Mer avslöjar jag inte.