Stöldliga får smaka på en efterlängtad frihet

"The hill where lionesses roar" är en ojämn men vacker sommarfilm om en patriarkal by.

Li, Jeta och Qe fördriver sommaren med att hata sin inskränkta omgivning, röka och vänta på antagningsbesked i Luàna Bajramis debutfilm "The hill where lionesses roar".

Li, Jeta och Qe fördriver sommaren med att hata sin inskränkta omgivning, röka och vänta på antagningsbesked i Luàna Bajramis debutfilm "The hill where lionesses roar".

Foto: Photogramme/Or Zan Films/Acajou Productions

Recension2022-03-18 06:45
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Drama

Titel: The hill where lionesses roar

Visas på: Bio

I rollerna: Flaka Latifi, Urate Shabani, Era Balaj

Regi: Luána Bajrami

Speltid: 83 min

Betyg: 3

Den regidebuterande 20-åringen Luàna Bajrami (känd från Céline Sciammas film "Porträtt av en kvinna i brand") vill mycket med sin första långfilm. Den ska agera feministiskt manifest och måla upp en samhällskritisk bild av hur det är att växa upp i en lika idyllisk som framtidslös by i Kosovo, i både systerskap och patriarkal mardröm. Dessvärre snubblar filmen på sin övertydliga symbolik, och berättelsen blir liggande i en nyanslös återvändsgränd.

Det är högsommar och de tre bästa vännerna Li, Jeta och Qe fördriver tiden med att hata sin inskränkta omgivning, röka och vänta på antagningsbesked från universitetet. När drömmen om en gemensam storstadsframtid går i kras finner trion mening i sin tillvaro genom att bilda en stöldliga. De flyr byn och får smaka på en efterlängtad frihet. Men så fort filmen kommit i gång och fått upp fart drabbas den av typiska coming af age-scener med nattliga bad, "Thelma & Louise"-bilfärder och sorglösa danser i slowmotion.

Men nog lyckas Luàna Bajrami ta pulsen på dagens Kosovo-ungdom. "The hill where lionesses roar" ryter som starkast när regissören själv personifierar gapet mellan "lejoninnornas" verklighet och en uppväxt i väst, genom rollfiguren Lena från Paris som tillfälligt semestrar i byn. Och nu mer än någonsin behövs det filmer som kan hjälpa till att överbrygga den avgrundsdjupa historiska okunskapen.