Drama
Titel: Bergman Island
Visas på: Bio
I rollerna: Vicky Krieps, Tim Roth, Mia Wasikowska
Regi: Mia Hansen-Løve
Speltid: 108 min
Betyg: 4
Mia Hansen-Løves filmer har ofta en stillsam laddning, och "Bergman island" är inget undantag. När vi möter filmskaparparet Tony (Tim Roth) och Chris (Vicky Krieps) sitter de ihopkrupna på ett flygplan. Detta följs av en tystlåten bilfärd upp från Visby, över sundet till Fårö. Här ska de besöka Bergmanveckan och få tid att skriva. Hemma har de lämnat dottern June, och så börjar de röra sig in i fiktionens värld.
Det går inte att förneka att det till en början är aningen styltigt. De svenska skådespelarna låter med några få undantag som att de läser sina repliker direkt från manus. Det är svårt att avgöra om det är avsiktligt eller om det är språkbarriären som har ställt till det för fransktalande Hansen-Løve. Skillnaden mellan stolpig svengelska och stolpigt skådespeleri är kanske inte helt självklar för den som inte förstår språket.
Vicky Krieps däremot är lysande i rollen som den känsliga och förvirrade Chris. Likt många av Hansen-Løves karaktärer är hon en flanör. Hon driver runt på Fårö i takt med sina tankar, hamnar någonstans, möter någon, ställer en fråga och driver vidare. Hon har en ambivalent kärlek till Ingmar Bergman, och frågar sig om han kunnat göra det han gjorde konstnärligt om han också tagit hand om sina barn.
När Chris börjar berätta för Tony om manuset hon skriver på träder vi plötsligt in i filmen i filmen. Här finns Mia Hansen-Løves andra alter ego Amy (Mia Wasikowska), ytterligare en regissör som är på Fårö. Sedan börjar fiktion, tid och rum blandas mer och mer. Karaktärer från filmens verklighet dyker upp i Chris manus, sedan är vi vips på inspelningen av den framtida filmen, men befinner oss ändå på något sätt i det förflutna. Den väv detta skapar är Hansen-Løves sätt att gestalta ett författarskap, där samma händelser går igen både i privatlivet och i konsten. Det enda orubbligt verkliga är dottern June, som fungerar som ett slags ankare att återvända till när pennan läggs ned i slutet av dagen.
Att se "Bergman island" är att gå in i en värld full av frågeställningar och reflektion. En värld som tillhör en nästan provocerande privilegierad konstnär, som kan tillbringa dagarna med att vandra runt, skriva och fundera. I brist på annat är jag glad att vi dödliga kan få tillgång till den världen genom ett biobesök.