Roman

Nina Pascoal

Vi röstar om vi saknar mamma

Albert Bonniers förlag

"Vi röstar om vi saknar mamma" handlar om Kornelia som är på chartersemester tillsammans med sin mamma och sina två syskon, lillasyster Isabella och storasyster Sabina. Under vistelsen försvinner plötsligt modern, vilket syskontrion till en början inte har så mycket emot. Särskilt inte Sabina, 14 år, som vill göra det mesta av den nyvunna friheten. Kornelia och Sabina nattar Isabella och går ut och festar.

Mammans humörsvängningar och våldsamma sätt är det bara skönt att slippa. Dessutom har det visat sig att de bor på ett hotell där mammans tidigare pojkvän Sören också befinner sig. Det hade mamman inte sagt ett ord om innan de åkte. Kornelia tänker: "Att mamma inte är här, det gör egentligen inte så stor skillnad när man tänker efter. Det är bara en sak av en miljon andra saker som inte är här just nu."

Mammans försvinnande är onekligen en spännande intrig. När vi befinner oss på denna plats i romanen känns det som att vad som helst kan hända, eftersom i princip vad som helst kan ha hänt mamman. Hon har bara lämnat en lapp och lite pengar som snart tar slut. Det är en genialisk plats för en roman att utspela sig på. Kanske att det därför lite av en besvikelse när mamman trots allt visar sig vara ett ynka telefonsamtal bort. Men frågorna blir ändå många – om inte fler. Varför lämnar hon sina barn ensamma? Isabella verkar ju inte vara mer än några år gammal.

Nina Pascoals debut är en berättelse om den utsatthet som är barnens, men också en berättelse om moderns utsatthet inför barnens blickar. Boken fungerar också lite som snuttefilt för oss som har vuxit upp syskonlösa. Att ha syskon är inte alltid underbart. Den mest drabbade scenen i boken är när Kornelia fantiserar om hur hon och Sabina kan flytta hemifrån ihop: "Jag sa: jag kan göra pannkakor/ Sabina sa: du fattar inte, jag kommer aldrig/ vilja bo med någon av er igen, aldrig."

Bokens språk är inte alltid lika träffsäkert som i citatet ovan. Formen växlar mellan en rak berättande prosa och mer uppbrutna och disparata stycken. Romanen skiftar mellan nuet och minnesbilder, och den växlar även mellan att skildra familjen och Kornelias eget liv, där mycket av hennes tankar rör sig kring en främmande man som har närmat sig henne i vattnet. Också i åtrån finns ett möjligt vibrerande våld som genomsyrar och antyds i relationerna romanen igenom.