Kriminaldrama
Titel: Snabba cash
Premiär: 7 april på Netflix
I rollerna: Evin Ahmad, Alexander Abdallah, Ali Alarik med flera
Regi: Jesper Ganslandt
Antal avsnitt: 6
Betyg: 4
Elva år har gått sedan filmen "Snabba cash" hade premiär och Joel Kinnaman fick sitt genombrott. Hade personerna i tv-serien med samma namn sett filmen och uppföljarna, eller för den delen läst Jens Lapidus böcker, kanske de förstått att brott sällan lönar sig – och att vägen till de stora pengarna är kantad av missade chanser och stora svek.
Ingen av personerna från de ursprungliga filmerna finns med i omstarten. Det rör sig i stället om den vanliga uppföljarbrasklappen "efter en idé av Jens Lapidus". Men det gör inget. Det är tillräckligt med berättarglädje och starka personligheter här också. I centrum står Leya, ensamstående mor till lilla Sami och besatt av drömmen om ett slott av pengar. Hon är entreprenör ut i fingerspetsarna och har en stark affärsidé. Med hjälp av riskkapitalisten Storm ska hon ta sig bort från den tuffa bakgrunden i förorten. Men frågan är om det är så mycket bättre i storfinansen.
Det är en hårdkokt historia som Oskar Söderlund har författat åt Jesper Ganslandt att regissera. Samis pappa är skjuten och hans bror Ravy har tagit över knarkhandeln i stark konkurrens med ett annat gäng. Det är bokstavligen på liv och död. I Ravys gäng finns också torpeden Salim, som trots sin verksamhet visar sig vara en mjukare själ – och mötet med Leya förändrar allt. I utkanten finns också Tim, en 15-årig vilsen kille som vill bli hård gangster.
"Snabba cash" handlar också om girighet, vilt snurrande moraliska kompasser, armbågar vässade till svärd och allmän hänsynslöshet. Historiens äkthet förstärks av att nästan alla skådespelare är okända. Jag känner igen ett par stycken men den ende jag direkt vet att jag har sett är Olle Sarri. Bortsett från just Sarris rollfigur Storm präglas skådespeleriet av en sällsynt närvaro och trovärdighet. Evin Ahmad är mycket bra som Leya, liksom Alexander Abdallah i rollen som Salim.
Det är ofta problematiskt att skildra människor i utsatthet, och det kan även tendera att bli lite parodiskt. Här lyckas man dock skapa en äkta känsla också för personer som begår avskyvärda brott. Definitivt inte ursäktande men förståeliga i sammanhanget. En vidrig värld att leva i hur som helst. Jag var helt slut efter att ha sett alla avsnitt.