Skruvad vardagsrealism när bankrån spårar ur

"Folk med ångest" är en i grunden mörk historia – men den berättas med värme och humor.

Ett gäng typiska Fredrik Backman-figurer blir inblandade i ett gisslandrama när ett bankrån spårar ur i Felix Herngrens filmatisering av romanen "Folk med ångest".

Ett gäng typiska Fredrik Backman-figurer blir inblandade i ett gisslandrama när ett bankrån spårar ur i Felix Herngrens filmatisering av romanen "Folk med ångest".

Foto: Netflix

Recension2021-12-31 06:50
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Drama/Komedi

Titel: Folk med ångest

Visas på: Netflix

I rollerna: Elina Du Rietz, Sascha Zacharias, Alfred Svensson

Regi: Felix Herngren

Antal avsnitt: 6

Betyg: 3

Ett bankrån kommer av sig och rånaren flyr in till en lägenhetsvisning och tar besökarna som gisslan. Bland dem finns det galleri av människor som brukar befolka Fredrik Backmans böcker. Ett Ikea-knarkande par som letar renoveringsobjekt, en höggravid kvinna med en partner som är velig inför framtiden, en äldre kvinna som väntar på sin man som "bara ska parkera bilen" samt en mäklare som inte verkar inte särskilt intresserad av att sälja – och på toaletten sitter en man klädd i kanindräkt med BDSM-attiraljer.

Men det börjar med att pojken Jack försöker hindra en man från att hoppa från en bro. Många år senare har Jack blivit polis, precis som sin pappa Jim, och de lever i ett slags "Albert och Herbert"-förhållande. För de snudd på Kling och Klang-klantiga poliserna är dramat en både ovan och knepig situation. Någonting verkar ha hänt under fångenskapen, offren lämnar motstridiga uppgifter och är inte särskilt villiga att hjälpa till. Kanske ett Stockholmssyndrom? Jack (fint spelad av Alfred Svensson) blir alltmer frustrerad, särskilt som pappa Jim (en ovanligt nedtonad och varm Dan Ekborg) inte heller tänder på alla cylindrar.

Beteckningen komedi är som alltid när det gäller Fredriks Backmans berättelser alltför enkel. Det finns alltid rejält mörka stråk som bakgrund, även när det till slut kan komma något bra ur allt det svarta. Tänk bara på "En man som heter Ove", "Britt-Marie var här" och "Björnstad". Så är även fallet i "Folk med ångest".

Regissören Felix Herngren har valt att tona ned humorinslagen i tv-serien och det har berättelsen vunnit på jämfört med boken. Kvar finns ändå det absolut viktigaste: Backmans humanism och kärlek till sina figurer. Skådespelarna, förutom nämnda Ekborg och Svensson, bland andra Elina Du Rietz, Sascha Zacharias, Petrina Solange, Marika Lagercrantz, Per Andersson och Carla Sehn gör en fin insats.

Backman kan snubbla på pekoralets rand men landar oftast på rätt sida, så också i den här berättelsen. Det märks att han vill alla väl, och ser hur de kämpar med olika strategier för att hålla näsan över vattnet. "Folk med ångest" är faktiskt ganska ångestbefriande, kanske mer inkännande än specifikt rolig, men tillräckligt underhållande i all sin något skruvade vardagsrealism.