Familjefilm
Titel: Ron rör om
Visas på: Bio
I rollerna: Jack Dylan Grazer, Zach Galifianakis, Olivia Colman
Regi: Sarah Smith, Jean-Philippe Vine, Octavio E. Rodriguez
Speltid: 106 min
Betyg: 2
Skolpojken Barney har det inte lätt. Familjens östeuropeiska traditioner sticker ut i den normerande amerikanska småstadstillvaron. Efter ett urspårat kalas har han kommit att acceptera sin roll som enstöring. Dessutom är han den ende som inte äger en Bbot, den ständigt uppkopplade robotföljeslagaren som har blivit en livsförutsättning för de unga. Men så en dag möter Barney en trasig Bbot, Ron, som inte kan ansluta till företaget Bubbles molnbaserade kunskapsdatabas, och vars världsbild måste formas manuellt.
Det är inte svårt att förstå vilket företag och som ligger till grund för filmens profithungriga teknikjätte. Byt Bbot mot iPhone, och Bubble mot Apple, och du befinner dig mitt i samtiden.
Som förälder finner jag "Ron rör om" skrämmande på flera nivåer. Vad jag som vuxen uppfattar som en migränattack, framstår för den tilltänkta publiken som en dokumentärfilm om deras liv. Frågorna som ställs är högaktuella genom Frances Haugens vittnesmål om Facebooks medvetet skadliga effekter, i synnerhet på barn. Att detta är en storfilm från kapitalets bultande hjärta, riktad mot unga, medför en försonande form av systemkritik. Men många ansatser som kunnat fullföljas i ett "South Park"-avsnitt, landar i "Ron rör om" mest i en klämkäck lektion i vett och etikett på nätet.
Dessutom är filmens syn på mobbning och rasism gravt förenklad. De östeuropeiska stereotyperna samt huvudpersonens geologiintresse presenteras som beklagansvärda, men i slutändan inte oöverstigliga hinder för vänskapsbandens kraft. Gösta Knutssons nazibaserade beskrivning av flockmentalitet (i "Pelle Svanslös") säger fortfarande mer om hur det ser ut på skolgårdarna (och i mobiltelefonerna).
Storföretagen framställs i "Ron rör om" som en naturlag och deras ansvar tonas ned. Att onda individer stundtals råkar hamna bakom rodret är oundvikligt, men lätt att åtgärda. Filmens lösning blir en mer människoliknande artificiell intelligens. En som klantar till det, men som har det trevligt på kreativa sätt. En snäll retroestetik i stället för högupplösta direktströmningar. Internet, övervakningen och kommodifieringen tycks kusligt nog kvarstå. Ron borde satsa på att kullkasta systemet, snarare än att bara röra om.