Hon föddes 1916 och växte upp i en protestantisk officersfamilj men konverterade 20 år gammal till katolicismen, trots tidens fördomar mot samfundet som en farlig sekt – eller kanske på grund av? Samtidigt var det inget självändamål att gå i opposition; Gunnel Vallquist kände tidigt en andlig längtan som hon fortsatte att utforska under hela sitt liv. I "Slå rot i förvandlingen" tar språkvetaren Alva Dahl fasta på Vallquists intellektuella verksamhet och andliga liv, som går hand i hand. Även om det anas att den cerebrala Vallquist kämpade med att få uppleva tron på ett intuitivt och kroppsligt sätt, bort från det egna jaget.
Gunnel Vallquist hade ett fartfyllt liv – och ett stilla. Efter studieåren i Uppsala flyttade hon till Paris för att leva med benediktinerna. När hon träffade Sven Stolpe på 1940-talet öppnades en dörr till den litteraturvärld där hon kom att verka som författare och översättare. Hon varvade återhämtningsperioder i klostermiljö med intensivt arbete på livsverket, översättningen av Marcel Prousts romansvit "På spaning efter den tid som flytt", och i Svenska Akademien. Hon debatterade kyrkofrågor i dagspressen, engagerade sig ekumeniskt och reste, bland annat till Ryssland för att fördjupa sig i ortodoxin.
Som bokens titel anspelar på hade Vallquist en favoritmetafor – hämtad från Simone Weil – för att beskriva sin livshållning: ju djupare rötter en människa har desto mer kan hon nyfiket sträcka ut sina grenar. Alva Dahl skriver att Vallquist imponerande nog förenar motsägelserna i sitt liv. Hon var grundmurad och öppen, kritisk till katolska kyrkans maktmissbruk och osvikligt lojal mot samma trosgemenskap.
Vallquist får själv ofta komma till tals genom utdrag. I en essä om T.S. Eliots pjäs "Cocktailpartyt" gör hon till exempel gällande att vissa människor kan älska andra tvärsigenom Gud, medan vissa först har ett begär efter det absoluta, Guds kärlek, för att därefter kunna älska sina medmänniskor. Dahl gör sig dock inte till något språkrör för Vallquist; i boken finns till exempel en självständig analys av Vallquists position som kvinna i en mansdominerad värld. Vallquist fick hjälp av män och skrev om män, vilket kan förstås som att hon inte hotade dominansen, även om hon själv inte ville kännas vid att hon skulle vara förfördelad.
Gunnel Vallquist kommer särskilt till liv i relation till vännerna Birgitta Trotzig, Eva Alexanderson och Barbro "Bang" Alving. Då får läsaren syn på hennes egenheter: en social person som få kände på riktigt. Att Alva Dahl själv är katolik ser jag som en fördel. Hon förstår närmare Vallquists andliga resa och kan bilda läsaren i den katolska kyrkans utveckling under 1900-talet. Tyvärr får läsaren inte lära känna privatpersonen, vilket nog beror på källmaterialet. Vallquist brände flera brev och lämnade kvar många frågetecken. Varifrån kom hennes djupa tro? Hade hon några avgörande kärleksrelationer? Vad drev henne? Å ena sidan handlar det om personliga sidor som kanske kastat ett nytt ljus över Vallquists yrkesmässiga värv och gett en djupare förståelse för hennes bevekelsegrunder. Å andra sidan var det hennes vilja att förbli privat. Oavsett är "Slå rot i förvandlingen" en stor litterär gärning och inte minst en viktig historieskrivning över en stridbar och mystisk intellektuell.