Gymnasiebubbla på väg att spricka

Donia Salehs debutroman "Ya Leila" är som bäst när författaren låter gymnasieintrigen vila.

Donia Saleh är född i Uppsala 1996. Hon är numera bosatt i Göteborg. "Ya Leila" är hennes första bok.

Donia Saleh är född i Uppsala 1996. Hon är numera bosatt i Göteborg. "Ya Leila" är hennes första bok.

Foto: Märta Thisner

Recension2020-10-17 06:45
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Roman

Donia Saleh

Ya Leila

Albert Bonniers förlag

"Ya Leila" är en debut med ambitionen att omfamna hela den existentiella bubbla i vilken de oskiljaktiga vännerna Leila och Amila befinner sig under gymnasiets sista skälvande år. De närmar sig slutet av en epok i sina liv och i Sverige – ett land som är deras men i vilket de samtidigt känner sig fundamentalt främmande. Bubblan håller på att spricka.

Leila och Amila är varandras allt – och varandras motsatser. Den brutala Amila ryggar inte för att ta strid och demaskera lärare eller de jämnåriga "Glitterfittorna", som enligt henne bara låter Leila vara med i gänget för att förhöja deras image som öppensinnade feminister. Leila blir dock förälskad i Glitterfittornas "babe" Leo, en mager kille med tygpåsen hårt surrad om handleden. Hon leker stundtals med tanken på ett framtida liv med öppen planlösning, jordgubbsland och skärgårdssomrar – en tillvaro som radikalt skiljer sig från en "baba" som sitter hemma i soffan och tittar på Al Jazeera och BBC där "hundranio landsmän hinner dödas bakom tv-rutan".

Det märks att Donia Saleh började skriva på sin debut året efter gymnasiet – på gott och ont. Det är när hon låter gymnasieintrigerna vila och i stället betraktar världen med författarens blick som boken blir riktigt intressant. "Ya Leila" påminner då om ‎Françoise Sagans roman "Bonjour tristesse". Donia Saleh lyckas vid dessa tillfällen fånga den särskilda blick som kan uppstå hos en ung människa i en värld full av kontraster och förvandling.