Roman

Sandra Lillebø

Sakernas tillstånd

Övers. Ninni Holmqvist

Weyler förlag

Den norska ångesten kring arv och miljö drar återigen in som ett litterärt orosväder i Sandra Lillebøs debutroman "Sakernas tillstånd".

Den franska författaren Marguerite Duras skrev för "att försöka ta reda på vad man skulle skriva om man skrev". Sandra Lillebøs berättarjag och namne däremot vet exakt vad hon skriver – och varför. Sandra skriver om sin mamma för att lägga sakernas tillstånd bakom sig. Om det är ett berättartekniskt grepp eller ett ironiskt påstående i den slitna autofiktionens anda är upp till läsaren att avgöra.

Sandra är en vuxen kvinna med villa, barn och en trygg brödbakande make. Det har gått ett år sedan hon slutade svara på telefonsamtal från den mentalt instabila modern. Sandra lever med insikten om att hennes mamman lider av en svår psykisk sjukdom, vilken också ligger till grund för den outtalade ångest som hon själv har upplevt och som har kulminerat i utbrändhet med psykiatrisk vård som följd.

Vägen ut ur moderns fjättrande galenskap, och rädslan för att själv bära på en liknande sjukdom, bli att skriva sig fri. Sandra plågas dock av det etiska dilemmat att hänga ut en försvarslös och därigenom själv bli en förövare. I "Sakernas tillstånd" dokumenterar Sandra Lillebø förfinat fragmentariskt, ibland på gränsen till aforism, förlusten av en levande förälder – men kanske främst tillblivelsen av en roman.