Poesi

Hanna Rajs Lara

Under månen

Albert Bonniers förlag
 

Hanna Rajs Lara stod för en av de senaste årens mest infallsrika diktdebuter – "Armarna" (2018). Jag hade kunnat skriva nyskapande, men det hade varit att förringa den tradition som hon skriver in sig i. Hennes dikter, även de som är skrivna på digitalt vis med förkortningar och utan versaler, ekar av poeter som Marina Tsvetajeva och Gunnar Ekelöf.

Nya boken är en upprorisk, självsäker och tonsäker samling. Den rör sig mellan det till synes enkla – kärleken, relationen till morföräldrarna, en hotellvistelse – och det dunklare, inte minst i de passager som handlar om hennes judiska bakgrund. Bokens "hit", om man nu kan tala om det i poesi, är en ironisk uppgörelse med de antisemitiska myter som sprids i så många sammanhang, de som på ett paradoxalt vis försöker beskylla judendomen för precis allt: "vi är bleka globalister / vi är fega sionister / på nåt sätt är vi socialister /och samtidigt världens kapitalister".

Dikten är så enkel och samtidigt så smart att den bara rinner över sidan. Rajs Lara skriver rappt och humoristiskt, på rim när hon önskar och utan när det passar bättre – hon skriver med tempo. Det är ibland spelat naivt, med huvudet på sned, men naiviteten slår ofta emot något hårt. Som i dikten "Vilken dag": "jag har byggt om köket idag / brände mig ordentligt idag / [...] 10 oktober 1941 var en dag / morbror andrej skrev till jelena, hustrun sin / 'ta hand om dig och barnen / med mig går det som gud vill'".