Hans Gunnarsson har slipat sin novellkonst

Efter flera framgångsrika romaner återvänder Hans Gunnarsson till novellformen. "Bormann i Bromma" kretsar kring kollektivets kraft – men också dess fallgropar.

Hans Gunnarsson är född 1966. Han är uppvuxen i Finspång men bor numera i Stockholm. Han debuterade som författare 1996 med novellsamlingen "Bakom glas". Senast gav han 2019 ut romanen "Nattsida".

Hans Gunnarsson är född 1966. Han är uppvuxen i Finspång men bor numera i Stockholm. Han debuterade som författare 1996 med novellsamlingen "Bakom glas". Senast gav han 2019 ut romanen "Nattsida".

Foto: Sara Mac Key

Recension2021-02-13 06:55
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Noveller

Hans Gunnarsson

Bormann i Bromma

Albert Bonniers förlag


Det finns författare som har en så karaktäristisk stil att det bara krävs några få meningar för att känna igen den. Hans Gunnarsson äger en sådan stil och allra tydligast blir det då han skriver noveller. Det vardagliga paras i hans novellkonst med en absurd känsla. Den visar sig inte sällan vara befogad då något oväntat sedan händer – något som avslöjar att verklighetens synbara förutsägbarhet eller kontrollerbarhet är en illusion. Villakvarterens likformighet gömmer allt annat än slätstrukna livsöden. Hägrande magi finns under vardagslunk och tristess.

I "Bormann i Bromma" slår även Martin Wickströms målningar, som illustrerar berättelserna, an denna högst specifika känslostämning. Novellerna handlar om hur någon som vi tror oss känna plötsligt kan göra eller säga något som får oss att omvärdera hela personen. Kanske förstår vi att vi tidigare bara trodde oss veta något som aldrig stämde. 

Vilka "vi" är blir i sammanhanget högst väsentligt. Hans Gunnarsson skriver den här gången utifrån kollektivets perspektiv. Novellernas "vi" leds ibland av en lite naiv tilltro som följs av plötslig förvåning. I "Gult, orange och grönt" visar sig en av medlemmarna i ett medborgargarde, bildat för att värna ordningen i kvarteret, vara en efterlyst brottsling. I "Rubberware" förvandlas en av medlemmarna från att vara kvinnokollektivets hjälte, som sätter en sexuellt ofredande chef på plats, till en kraxande fyllkaja och därifrån till en extremistisk terrorist.

Lägg därtill att novellerna är korta och det står klart att det snabba händelseförloppet ställer höga krav på författarens förmåga att skapa trovärdighet. Litteratur handlar inte så mycket om vad som faktiskt skulle kunna hända, utan mer om vad en författare kan få sin läsare att gå med på. I Gunnarssons fall bidrar den absurda och ibland komiska känslan till att göra oss mer förlåtande. Men det handlar också om precisionen i språket och den drivna persongestaltningen.

Kollektivet är i bokens berättelser både resurs och begränsning. Det kan ge sina medlemmar större kraft än vad de skulle ha haft var och en för sig – men kan också vilseleda. Det här är något som bidrar till novellsamlingens aktualitet. Här och var skymtar, bland mycket annat, kopplingar till de senaste årens våg av falska nyheter.

I Hans Gunnarssons prisade novellkonst gömmer villakvarterens likformighet allt annat än slätstrukna livsöden. Så är även fallet i novellsamlingen "Bormann i Bromma" där ingen är den de synes vara.
I Hans Gunnarssons prisade novellkonst gömmer villakvarterens likformighet allt annat än slätstrukna livsöden. Så är även fallet i novellsamlingen "Bormann i Bromma" där ingen är den de synes vara.