Elegant, dandy och underhållare, men också en skicklig skildrare av ensamhet och den mänskliga själens bråddjup – Hasse Ekman hade många ansikten. Uppvuxen i den omsusade Ekmanska familjen med stjärnan Gösta Ekman den äldre till far, föddes han 1915 rakt in i svenskt kulturliv. Som regissör, manusförfattare och skådespelare stod han bakom ett fyrtiotal filmer under dryga 20 år. Efter en tid i skuggan av regissörer som Ingmar Bergman, Bo Widerberg och Jan Troell har Ekmans rykte under senare tid upplevt något av en renässans hos såväl filmälskare som 1940- och 50-talsnostalgiker. En högst välförtjänt sådan, då verk som "Flicka och hyacinter" och "Flickan från tredje raden" utan tvekan hör till de främsta i svensk filmhistoria.

I kölvattnet av doktorsavhandlingar, retrospektiv och en omfattande dvd-utgivning finns nu också en utförlig bok i form av Mikaela Kindbloms "Dandyn i drömfabriken". Här blandas biografiska redogörelser med filmanalys, med fokus på valda titlar ur den omfattande filmografin. Kindblom har inte nödvändigtvis strävat efter att skriva den definitiva boken i ämnet Hasse Ekman, snarare rör det sig om en personlig blick på en regissör som genom sina filmer har fungerat som författarens andliga följeslagare.

Mikaela Kindblom har tidigare skrivit "Den svenska drömfabriken – Historien om Filmstaden i Råsunda", och hennes kunskaper i det svenska nöjes- och kulturlivet under epoken är suveräna. En av den nya bokens största behållningar är dess små minibiografier över Ekmans i dag kanhända något bortglömda samarbetspartners. Regiförebilden Per Lindberg, skådespelaren Marianne Löfgren samt vännen och producenten Lorens Marmstedt hör till dem vars levnadsöden formar en livfull kontext och tidsbild. Ekman jämförs å sin sida med tidens stora regissörer borta i Hollywood, som på ett liknande sätt utforskade olika genrer och idiom. Hans filmer rör sig mellan screwballkomedi ("Med dej i mina armar"), melodram ("Lågor i dunklet") och flygarfilm ("Första divisionen"). Allt med en rasande produktivitet inom ett väloljat studiosystem – där det till exempel går endast fyra månader från första inspelningsdag till premiär av "Lågor i dunklet".

Vad gäller de djupgående filmanalyserna är utslaget mer varierande. Kruxet med filmkritik är att den lätt fastnar i diskussioner om handling och tematik på bekostnad av filmens audiovisuella uttryck. Och trots några försök till motsatsen är Kindbloms analys klart mer tematisk än estetisk, och den lider även av långrandiga handlingsbeskrivningar. Texten ger stundtals ett rörigt intryck, med upprepningar, stickspår och spekulationer, som i förlängningen leder till en något pratig ton. Dessutom kunde man önskat sig en filmografi för att underlätta en överblick och förståelse av kronologin.

I slutändan är nog "Dandyn i drömfabriken" mest lämpad för periodvis läsning, helst förstås i samband med en djupdykning i Hasse Ekmans filmografi. En filmgärning som med alla sina toppar och dalar, komiska fullträffar och dramatiska djup, intar en helt egen position inom svensk film. Och knappt någon annan hyser större kärlek till, eller kunskap om, sitt ämne än Mikaela Kindblom. Det man i slutändan tar med sig mest från läsningen är engagemanget, ett bevis på den starkt personliga, känslomässiga och i sig gripande relation som kan uppstå mellan konstnär och publik.