Dokumentär

Titel: The swedish way

Premiär: Visas nu på Draken Film

Medverkande: Kerstin Anell, Annelie Olsen, Jenny Fjell med flera

Regi: Maj Wechselmann

Speltid: 68 min

Betyg: 3

Den 78-åriga filmaren Maj Wechselmann är närmast en institution. Hennes rasande produktionstempo har gett knappt en film om året sedan 1970 med åtföljande för- och nackdelar. Snabbheten möjliggör till exempel inlägg i aktuella debatter. Så är fallet med snackisen "The swedish way" där hon skärskådar den svenska coronastrategin.

Rent estetiskt är filmen ett hån mot det filmiska hantverket. Nyhetsklipp avfilmade från tevens skärm varvas med svettiga intervjuoffer ur grodperspektiv och dubbelexponerade kungaporträtt. Respektlösheten gentemot bildliga konventioner resulterar dock i ett personligt uttryck. Det febriga montaget påminner i sina bästa stunder om videokonst och outsiderkonst. Innehållsmässigt är filmen ett uppradande av punkter på vilka myndigheterna har brustit. Hjärtat är alltid på rätt plats; hos de långtidssjuka, vårdpersonalen och de äldre. Men jag saknar en övergripande riktning och analys. Analogin till pestens härjningar i Sverige på 1700-talet är en kul ingång som tyvärr glöms bort. 

Det åskådaren får med sig är en fördjupad respekt för sjukdomen och ett reducerat förtroende för våra folkvalda. Det kan vara gott så. Men mest inspirerande är ändå konvergenskulturens anarki. Nästa gång hoppas jag att Wechselmann slopar berättarrösten och går loss ohämmat i den digitala verktygslådan.