Homosexuell mans öde i böghatande Tyskland

Den sobra fängelseskildringen "Den stora friheten" är djupt drabbande, originell och intelligent.

Hans Hoffmann (Franz Rogowski) åker in och ut ur fängelset för att han är homosexuell i fängelseskildringen "Den stora friheten".

Hans Hoffmann (Franz Rogowski) åker in och ut ur fängelset för att han är homosexuell i fängelseskildringen "Den stora friheten".

Foto: Lucky Dogs

Recension2022-03-11 10:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Drama

Titel: Den stora friheten

Visas på: Bio

I rollerna: Franz Rogowski, Georg Friedrich, Thomas Penn

Regi: Sebastian Meise

Speltid: 116 min

Betyg: 5

Paragraf 175 förbjöd homosexuellt umgänge i Tyskland mellan 1871 och 1969, så de homosexuella som hade deporterats till koncentrationsläger och överlevde slussades vidare till (amerikanskreglerade) fängelser vid krigsslutet. En av dessa är Hans Hoffmann, som på grund av sin sexuella läggning åker in och ut ur fängelset. Vi får följa honom under tre perioder mellan åren 1945 och 1968.

Det är en bedrövande historisk verklighet som ligger till grund för "Den stora friheten". En sämre film hade nöjt sig med att åka snålskjuts på ämnets relevans, men Sebastian Meise har skapat stor konst av det historiska stoffet. Två saker är utmärkande. Dels fotot, som utnyttjar fängelserummet magnifikt och omvandlar den sterila och väldokumenterade miljön till en dynamisk omgivning full av nyanser. Dels Franz Rogowskis skådespelarinsats, vars underbetonade rollprestation rimmar perfekt med det stringenta fotot. Hans blick rymmer såväl vrede och ömhet som melankoli och bestämdhet.

Förutom enstaka minnen i form av filmklipp lämnar vi fängelset först i slutet av filmen. Där ställs frågan på sin spets: vad är det instängda rummet i relation till det ofria samhället? "Den stora friheten" gestaltar vad som händer med en människa vars hela väsen kuvas, men också hur kärlek har en förmåga att sippra in i de mest förtryckande sammanhang.